”Begreppsförvirring är jättebra om man inte vill komma vidare med något”

Besök från rymden, del 2.

Efter att ha intervjuat Clas Svahn, ordföranden för UFO Sverige som inte vill ta ordet utomjording i sin mun, sökte jag information på andra håll. För trots att Clas är landets enda erkända ufo-expert, om vi ser till vad stora svenska medier anser, så har det de senaste åren ploppat upp nya poddar som tar sig an ämnet likt svampar ur jorden.

”Bortom rimligt tvivel”, ”Forntida astronauter”, ”Från UFO till UAP En verklighet i förändring” och ”UAP Sweden” är alla exempel på podcasts som på olika sätt kretsar kring besök från rymden. En som verkade intressant, då den driver tesen att den straffrättsliga metoden lämpar sig bättre än den vetenskapliga för att avgöra huruvida utomjordingar besökt oss, var ”Bortom rimligt tvivel”.

Denna podd drivs av polisen och före detta mordutredaren E. Thomas Persson tillsammans med IT-specialisten Peder Neogard. Thomas, som tidigare jobbade med spaning, grova brott och mordutredningar vid polisen i Stockholm (var bland annat på spaningsmordsektionen vid regionskrim i Stockholm, under terrordådet på Drottninggatan. Platsen är förebilden för polisernas arbetsplats i Sjöwall & Wahlöös deckare och ”Beck”-filmerna.) och var med och utredde terrordådet på Drottninggatan 2017.

Det var yttre omständigheter som gjorde att Thomas i oktober 2019 började intressera sig för ufon. Detta skedde som en konsekvens av att han sjukskrevs från polisen efter att ha drabbats av cancer. Han startade sedan podden ”Bortom rimligt tvivel” med Peder 2021.

Sedan dess har Thomas lagt ner större delen av sin vakna tid, då han inte varit på jobbet, med att sätta sig in i varje tänkbar detalj kring ufologins historia. Jag ber om att få en telefonintervju, vilket han glatt tackar ja till. Då jag ringer upp i månadsskiftet september/oktober 2023 är det första Thomas säger efter att jag presenterat mig:

– Jag antar att du har pratat med Clas redan.

Jodå, svarar jag, korkat förvånad över hur han kunde veta det, tills jag sekunden senare inser självklarheten i det. Clas är som sagt den ende ufo-expert svensk media någonsin pratar med.

Ufologer och hemliga agenter

Jag beskriver i allmänna ordalag att jag är lite förvånad över att UFO Sveriges ordförande verkar så ovillig att bekräfta att ufon inte kan förklaras utan NHI (Non Human Intelligence), att det faktiskt finns många mycket trovärdiga vittnen, liksom filmer av ufon, som tyder på att det inte är främmande stater som inkräktar på exempelvis, som i många av fallen, det amerikanska luftrummet. Thomas svarar lite kryptiskt:

– Jag har visserligen bara dykt ner i detta de senaste åren, men haft tid att grotta ner mig. Det är tydligt att ufologin varit infiltrerad ända sedan starten och ufo-organisationen NICAP.

NICAP (National Investigations Committee On Aerial Phenomena) var en amerikansk organisation vilken hade som uppgift att undersöka ufo-observationer. Den grundades hösten 1956 och verkade fram till 1980 då den gick i graven på grund av inre stridigheter. NICAP var den första framgångsrika UFO-organisationen i USA, men den var helt öppet infiltrerad av CIA genom att en före detta CIA-direktör satt med i styrelsen för den.

Så du tror att Clas är betald för att mörklägga UFO-nyheter i Sverige?

–  Agentromantik brukar räcka långt. Pengar, smicker, manipulation och tjänster fungerar också. Att han håller locket på med diverse enkelt igenkännbara tricks råder det inget tvivel om.

Jag berättar om känslan jag fick av att det kändes som att intervjua en rysk statsanställd journalist om kriget i Ukraina och ständigt få svaret att det inte existerar något krig, utan handlar om en militär specialoperation. Thomas flikar in:

– När du ändå är inne på Ryssland så kanske du känner igen klassikern: Allt är möjligt. Ingenting är sant. Det är så han resonerar om ufo-fenomenet. Hans inställning är att det kan vara precis vad som helst. Alla förklaringar är lika troliga, vilket gör att allt är möjligt och ingenting är sant. Han pratar högt, vitt och brett när det handlar om misstolkningar. Då går han ut på Facebook och visar upp att det här är en bolid och liknande. Däremot kan han aldrig erkänna när något faktiskt till 99 procent tyder på att vara en icke-mänskligt tillverkad maskin.

Eftersom jag känner att jag får vatten på min kvarn berättar jag om det märkliga svar jag fick då jag tog upp Nimitz-incidenten från 2004. Nu blir Thomas förvånad:

– Ingen annan i hela ufo-branschen ger sig på och babblar om Nimitz. Det är helt makalöst. Det är tre radarsystem och fyra stridspiloter som har sett de där farkosterna samtidigt. Men jag fick höra minst från två olika håll att Clas gör allt för att hålla locket på i ufofrågan redan innan jag intervjuade honom första gången. Jag kunde inte tro att det kunde vara så, mitt i svensk offentlighet, men några år senare har jag sett igenom hans tricks. Han kör sin linje in i kaklet och har lyckats ganska bra med att hålla ämnet nere.

Själv tänker jag nu efter, inser samtidigt att jag kanske fokuserar lite väl mycket på vad jag tyckte var konstigt när jag pratade med Clas. Faktum är att han i samma intervju också nämnde att upp emot en miljon svenskar kan ha sett ufon, baserat på att UFO Sverige knackat dörr en hel del genom åren. När jag påtalar och väger in detta svarar Thomas krasst:

– Den sägningen brukar han köra med och han är inte rädd för at säga det, för det leder ju inte till något. Han säger att tio procent sett något, men att det bara är tio procent av dem som rapporterar, om ens det, och det är nog ärligt tror jag. Han vinner väl i trovärdighet för dem som faktiskt har sett något, men UFO Sveriges egna statistik är också tvivelaktig.

På vilket sätt då?

– Jättemånga hör av sig till UFO Sverige med bra fall, men så blir dom inte ens kontaktade. Sen säger Clas att ufofenomenet är så ovanligt att det nästan inte finns. Han kan inte helt förneka att det finns. Då förlorar han all trovärdighet, så istället håller han det på minsta tänkbara trovärdiga nivå. Det är därför bara noll, ett eller högst två fall som inte går att utreda vad det är varje år. Detta görs genom att ett stort antal bra fall läggs i en kategori som heter ”Under utredning”. Där försvinner dom. Skulle de mot all förmodan bli klara nästa år försvinner de ändå ur statistiken eftersom de var under utredning året då de rapporterades in. På så vis styrs statistiken till noll, ett eller två fall av ufon varje år.

Bakgrunden till mörkläggningen, som enligt Thomas har skett kontinuerligt globalt sedan slutet av andra världskriget, är att man under Kalla kriget började lägga locket på vad gällde ufon. Framför allt i USA. Ett exempel är Operation Mockingbird, där CIA infiltrerade media. Och så har vi till exempel tidigare nämnda NICAP. Historien är enligt Thomas full av exempel på hur CIA har rekryterat folk från ufologin för att sprida desinformation.

Tanken svindlar. Kan Clas vara rekryterad direkt av CIA för att sprida desinformation i Sverige? Det låter minst sagt konspiratoriskt, inser jag själv. Så istället tar jag upp Stanfordprofessorn och världsledande immunologen Garry Nolan.

När jag nämnde Garry Nolans uttalande på SALT för några månader sedan svarade Clas att han bara är en av många vetenskapsmän och att det saknas bevis.

– Ha! Det finns en hel bergskedja med bevis. UFO Sverige intalar folk att dom inte sett några bevis, men så finns till exempel videoförhören från Varginha, Brasilien, vilka är grymma bevismässigt. Två rättsläkare som obducerade den döda militärpolisen kom också nyligen ut och pratade om den bakteriella infektion militärpolisen hade, vilken man fortfarande inte har svaret på. De vittnade om att den forensiska bevisningen som finns tyder på att bakterierna inte kommer från Jorden. Det är blytungt att två rättsläkare är samstämmiga om det. ”Det här lär ha kommit från utomjordingen han bar”, säger den ene av dem.

Varginha var, för den som inte vet, ett sorts brasilianskt Roswell som inträffade så sent som 1996 då ett ufo kraschade i den lilla staden Varginha norr om Sao Paolo. Ett antal ögonvittnen såg sedan två olika utomjordingar springa runt i staden innan militären ledd av amerikanska underrättelseofficerare fraktade bort de främmande varelserna från platsen.

Militärpolisen Thomas pratar om heter Marco Chereze och dog mystiskt efter att ha burit en av utomjordingarna som var skadad till sin polisbil. För den som är mer intresserad av ufokraschen i Varginha äfinns exempelvis dokumentärfilmen ”Moment of Contact” av James Fox att se:

– Vi vet att mannen som hade direkt kontakt med den här varelsen dog av en oförklarlig bakterie. Så det är inget stort hopp i logikkedjan att säga att det bör ha med det att göra. Egentligen räcker det räcker med att se en bra ufo-dokumentär för att få en lång rad av bevis uppradade framför sig. UFO Sverige vill måla upp sig som vetenskapliga, för dom vet att det sista som kommer att hända är att någon form av vetenskaplig konsensus meddelas. Dom vill få så många som möjligt att sitta ner i båten fram till dess. Därför fortsätter de påstå att de inte sett några bevis, fortsätter Thomas.

Det var i fjol de två läkarna, doktor Armando Fortunato och doktor João Janini, som var med då det begav sig 27 år tidigare och obducerade den döde militärpolisen Marco Chereze, gick ut och berättade att de fann det totalt oförklarligt varifrån bakterien Marco angripits av, och vilken ledde till hans död, kom. Enligt dem är en utomjordisk smittspridare en rimlig förklaring:

Anledningen till att desinformationen om ufon och utomjordingar fortsätter spridas och att alla vittnesmål, som de från de två läkarna ovan, fortsätter att misstänkliggöras och ibland också förlöjligas, är enligt Thomas enkel:

– De nationella säkerhetsstaterna vill ha det så. Det är inte bara i Sverige. I Norge, Tyskland och England är det minst lika tyst. Dom har gjort det här till en sån jävla stor grej, men till sist kommer de vara tvungna att ta upp och diskutera hur de har vilselett hela befolkningen och infiltrerat media. Förtroendet för media kommer att rasa. Vi kommer se exempel på det även i USA. CNN väntade till exempel i sju veckor med att säga något om David Gruschs förhör i kongressen.

På tebjudning hos hattmakaren

Nu börjar jag känna att jag är långt inne i den märkliga skeva ufo-världen. Och för att jämföra med Alice igen, känns det lite som att sitta på tebjudningen hemma hos hattmakaren. Kan det verkligen vara så att nationella säkerhetsstater och en amerikansk underrättelseorganisation håller tillbaka sanningen om ufon globalt?

Även om det är lätt att ryckas med av den här sortens resonemang så inser jag att jag kommer att sitta på olika nätforum och diskutera chemtrails och anti-vax också inom en snar framtid om jag inte lugnar mig lite. Jag blir tvungen att ta ett steg tillbaka, se mig själv sitta på tebjudningen hos hattmakaren utifrån, för att få lite perspektiv på saker och ting. Thomas fortsätter:

– Det finns mönster i svensk media. En vecka innan UAP Task Force första rapport kom ut 2021, intervjuade Clas Svahn flygvapnet i DN, där flygvapnet sa att ufon inte är på riktigt. Dom visste ju då, att vi gör den här intervjun innan de nya uppgifterna kommer ut i USA och sen lägger vi locket på. Det har dom sedan gjort i drygt två år. I intervjun säger flygvapnet på fem olika sätt att ufon inte är på riktigt. Det är allt från science fiction till naturfenomen och felaktiga radarekon.

E. Thomas Persson kontaktade själv både SVT, SR och TV4 inför den första kongressutfrågningen om ufon i maj 2022. Han påpekade för nämnda nyhetskanaler att de kanske borde prata med någon annan än Clas, eftersom de inte hade rådfrågat någon annan UFO-expert på drygt 25 års tid. Men både SVT och SR gick som vanligt till Clas Svahn.

– TV4 tog in sin tur in en 19-åring som bloggade om rymden. Hon fick slutfrågan ”Så vi kan inte konstatera att ufon finns?” och svarade ”Nej, det kan vi inte”. Hon visste väl inte bättre, men hur hamnade hon ens där?, frågar sig Thomas.

Jag undrar hur han kom på att en del av vad Clas sa inte stämde och får svaret:

– Eftersom jag var ny i den ufologiska verkligheten tog det mig ett tag att se vad han gör.  Jag har aldrig stött på någon som Clas, för han är väldigt nykter och påläst. Han är väldigt hal och vet vad han gör efter över 30 år, och han är kanske den mest produktiva personen jag känner. 

Vad är det för tricks du menar att han kör med?

– Om du går på hårt kan han till exempel växla och bli aggressiv. Ett du själv utsattes för då du frågade hur det kan komma sig att stridspiloter som är tränade att se saker som händer i luften kan ha så fel, är att han säger att de inte är tränade att se just UFO:n. Ett tredje är att ett UFO bara är ett oidentifierat flygande objekt, och det är bara den lilla resten som blir kvar när man utrett alla andra rapporter som är väderfenomen eller thailändska risballonger. Den definitionen är jävligt lurig, för U.F.O. står just för Unidentified Flying Object. Men ufo har blivit ett ord som ersatt ”flygande tefat” och används för sk. tic tacs, trianglar och liknande utommänskliga eller utomjordiska farkoster. Det har gått från att vara en akronym till att bli ett substantiv. Clas poängterar alltid, trots detta, att det är bra att definiera ett ufo som något okänt, för då kan det ju visa sig vara ett flygplan också. Begreppsförvirring är överhuvudtaget jättebra om man inte vill komma vidare med något.

Thomas tar ytterligare ett exempel på vad han menar. När Clas Svahn till exempel blev pushad i podden ”God ton” om att ufon borde vara utomjordingar så gick han på hårt och stigmatiserade utomjordingar på sitt egna sätt, intalade de andra i studion att föreställningen om att flygande tefat är utomjordingar bara är något vi fått till oss från science fiction, filmer och böcker, att det speglar vår tid just nu. Som en ny form av folktro, att förr i tiden var det tomtar och troll och nu är det UFO:n och science fiction. Det är bara för att vi matats med det i populärkulturen som vi kopplar UFO till utomjordingar enligt Clas. Thomas anser att det förhåller sig tvärtom, att det är på grund av att vi så länge besökts av utomjordingar som vi har science fiction.

Jag tackar för ett långt intressant samtal och lägger sedan på luren. Oj vad mycket information att ta in. Men jag känner mig snart tvungen att ringa upp Clas igen, för oavsett om han har en dold agenda, om han vill äga ämnet själv eller inte, så är han en av de mest erfarna ufologerna i Sveriges historia, och han sitter på en enorm kunskap om den moderna ufologin, liksom ufologins historia.

Därav är jag till att börja med intresserad av att fråga Clas om en av hans paradgrenar, hur ufo-intresset i modern tid föddes i Sverige genom de många observationerna av så kallade spökraketer efter andra världskrigets slut.

Spökraketer, Washington Flap & Phoenix Lights

Vad gäller spökraketerna, som var spolformade metalliska stora föremål ett stort antal svenskar såg störta i vattnet åren efter krigsslutet, så förklarar Clas att det letades efter spår av dem både i ett antal svenska sjöar och i skärgården, men att allt man hittade var gropar i bottnen, skador på stenar, näckrosor och dylikt. På frågan om vad han tror det kan ha varit svarar Clas:

– Nej. Det är en gåta. Jag kan inte se vad det kan ha varit, för man trodde ju att det var V-bomber först, från Tyskland, att man hade utvecklat dom vidare på något sätt, men det störtade en V-bomb 1944 i Däckebo och då var det 2,2 ton med skrot efter den. Så det är en gåta. Jag kan inte se annat än att det var ett fysiskt fenomen. Man såg de här föremålen. Det sa plask och var en stor vattenkaskad. Det kunde smälla till och med, men sen var det bara borta. Så jag har inget bra svar på det.

Men bör det inte då rimligtvis vara någon form av NHI ( Non Human Intelligence), som har skickat det här, om det inte finns några svar, om det inte finns några fysiska bevis?

– Nej. Det vet jag inte. Det är den enkla vägen ut, att hitta någon annan förklaring som vi inte har bevis för.

Hur kan man annars rent hypotetiskt tänka sig att något fysiskt som kraschar inte lämnar några som helst spår?

– Nej, men det blir ju inte lättare att förstå om det skulle vara någon utomjordisk intelligens som har skickat ner det.

Det är i och för sig sant, instämmer jag, lite fundersam över att Clas den här gången jag pratar med honom är väldigt mycket mer tillmötesgående, men samtidigt börjar så gott som alla sina svar med en negation. Men jag tar upp det faktum att Sveriges dåvarande ÖB i slutet av 50-talet, Helge Ljung, såg flera spökraketer själv vid sitt landställe i skärgården. Något han berättat om i sina memoarer.

– Nej. Han såg ju ett ljusfenomen, och det kan vi räkna bort, för det var inte så intressant. Men så såg han en spökraket 1948 som störtade i vattnet framför honom, och det har jag skrivit mycket om, och den letade man efter i vattnet utan att hitta något.

Jag fattar. Jag tycker det är intressant, för om man läser mer internationellt så pratar många ufologer om att det ofta händer saker i samband med länder som utvecklar avancerade vapen, framför allt kärnvapen, och det var väl på den här tiden man funderade i Sverige på att, även om det aldrig hände sen, vi skulle skaffa oss kärnvapen. Var det inte då, i slutet av 40- och början av 50-talet?

– Nej. Det finns inget som helst, noll koppling till något sånt.

Jag tar nu upp att en väldigt känd historisk ufologisk händelse skedde kort därefter, närmare bestämt 1952, något som kommit att kallas Washington Flap, då massvis med människor såg ufon ovanför Washington D.C. bara någon dag innan USA:s dåvarande president Eisenhower gick ut och berättade att man skulle börja tillverka vätebomber.

– Nej. Man är ute och cyklar totalt då. Washington. Man gjorde aldrig några vapen i Washington, fnyser Clas.

Men presidenten tog väl i Washington D.C. beslut om att börja tillverka vätebomber just då?

– Ja, suckar Clas. Men det är så oerhört långsökt. Det är inte sant hur långsökt det är. Det finns ju hundratals observationer runt hela USA 1952. Då kan man ju välja ut några och liksom: ”Oj! Titta här”. Det finns inte någon som helst koppling, är bara ett önsketänkande många ägnar sig åt i den här branschen. Det är ganska vanligt. De bevisar sina favorithypoteser genom att välja bort allt annat.

Jag har svårt att bortse från logiken i Clas resonemang, men vill ändå, lekman som jag är, fullfölja min egen tankebana:

Jag tänker att det var många som såg det där i Washington, att det inte bara var en person.

– Ja, men det är en annan sak. Klart det var en intressant observation, men det har inget med kärnvapen att göra. Dom hade ju redan kärnvapen sedan många år tillbaka.

Det var just i samband med vätebomben…

– Ja, men det är bara larvigt. Sånt där, det är verkligen bara önsketänkande och sen gäller det att välja bort så mycket man bara orkar.

Jag inser att Clas har bytt sätt att svara på, att han börjar varje svar med en bekräftelse istället för en negation, samtidigt som jag fortsätter på den inslagna vägen:

Om det finns mer intelligent liv någon annanstans i universum som har koll på vad vi gör på Jorden bör dom väl vara intresserade om vi håller på att förstöra vår planet?

– Ja, men vad har det med saken att göra? På vilket sätt hjälper det oss om dom flyger runt över Washington? Det är såna hugskott att man blir trött, för lite fakta, bara en massa gissningar.

Jag håller med Clas om detta, men påpekar också att det tyvärr verkar omöjligt att komma med annat än gissningar, exempelvis på grund av att de bevis som påstås ha funnits från olika ufokrascher, enligt personer som visselblåsaren Grusch, har omhändertagits av militära säkerhetsorganisationer.

– Alltså. Det är ju helt klart att man inte vill ha ut all information, men varför man inte skulle vilja det vet vi inte. Det kan vara att man vill skydda sina egna militära hemligheter. Så kan det också vara. Sen kan det vara så att man tänker att man kan dra nytta av den här mytbildningen kring fenomenet, att det är bra att det finns en sån. Det är svårt att veta bevekelsegrunderna till det, men att det finns någon större desinformationskampanj har jag däremot svårt att se… Både NASA och AARO jobbar ju med det här nu. NASA jobbar öppet med det dessutom.

Det är alltså omöjligt att säga något om vad det som verkligen är UFO kan vara för något?

– Precis. Men mycket går att veta. Mycket har vi fått svar på. Det är dom som är kvar som är problemen givetvis. Nu analyseras dom överallt runt USA. Det kommer in en rapport om dagen i princip till AARO. Jag menar, det är ju från piloter.

Det paradoxala i intervjun blir uppenbart för mig. Ordföranden för intresseorganisationen UFO Sverige ser det som ett problem att ufon existerar. Men för att prata lite mer om det han ser som problem går jag in på Phoenix Lights istället, en händelse där runt 10 000 personer den 13 mars 1997 såg ufon på en radie av 50 mil på himlen centrerat till staden Phoenix i Arizona, men även över delar av delstaten Nevada under flera timmars tid.

Över 800 rapporter lämnades in om detta och ett stort antal filmer togs av fenomenen i luften trots att det var långt före att mobiltelefoner fick kameror.

Den officiella förklaringen från myndigheternas sida var först att det varit ljusraketer, sedan att man hade testat nya stridsflygplan på hög höjd, men många av de som sett farkosterna i luften sa sig ha sett dem klart och tydligt på bara 30 till 100 meters höjd.

Den dåvarande guvernören i Arizona, Fife Symington, höll en skämtsam presskonferens där han presenterade orsaken till problemet genom att låta en medarbetare klä ut sig till alien, varpå han lät kollegan ta av sig utomjordingmasken och sa till den samlade pressen:

– Ni borde inte ta allting så himla allvarligt.

Men tio år senare, efter att ha avgått som guvernör 2007, talade Fife ut i media och sa att han själv sett ett ufo på nära håll över Phoenix den 13 mars 1997. Han konstaterade att han som gammal stridspilot kunnat avgöra att det inte rört sig om något av människan byggt flygplan, men då han varit rädd att panik skulle ha kunnat utbryta bland befolkningen, så hade han känt sig tvingad att tiga om det.

Då Clas Svahn får frågan om han tror att Phoenix Lights bara var lysraketer, vilket var den ursprungliga officiella förklaringen, så svarar han:

– Det är ju flera observationer egentligen, det här Phoenix Lights. En är ju klart bevisat lysraketer. Sen är det en annan observation också, det finns en film på den, som inte alls är samma fenomen, och det är svårt att hålla isär dom där för folk, men det verkar ju som att det finns en gåta kvar, att en del utav Phoenix Lights faktiskt kan ha varit något som är svårare att förklara.

Det var många som såg ett jättestort rymdskepp strax ovanför deras huvuden mer eller mindre.

– Ja. Det där med avståndsbedömning är alltid ett problem för folk. Lysande fenomen på himlen på natten. Det är jättesvårt att bedöma avstånd till dem, men det finns en gåta där fortfarande. Det gör det faktiskt.

Även den dåvarande guvernören gick ut tio år senare och sa att det inte varit några flygplan han sett på himlen.

– Nej. Det hjälper ju inte att han är guvernör, utan han är gammal pilot och då vet han ju vad han ser.

Jag tror knappt mina öron. I den första intervjun fick jag veta av Clas att piloter inte är bättre lämpade än några andra för att se ”märkliga saker” i luften. Jag nämner dock inte detta, utan bekräftar honom och fortsätter:

Det är det jag tänker. Låter inte den sortens observationer som att det borde vara någon annan form av intelligent liv som är här, även för er i UFO Sverige?

– Nej. Alltså, jag tycker inte det är vad man omedelbart ska börja gissa på. Vi vet ju inte vad det är va, och plötsligt ska man börja gissa på någonting. Om det nu vore utomjordingar så tycker jag att man borde ha märkt dom på ett tydligare sätt än att de far omkring och skrämmer bönder och folk i Phoenix.

Samma svar oavsett fråga

Svaren jag får tenderar att vara ungefär desamma oavsett vilka frågor jag ställer. När jag tar upp att nästan varje forntida kultur (vilket för övrigt är huvudämnet i podden ”Forntida astronauter”), har avbildat hur farkoster kommer från himlen och landar med märkliga varelser, så argumenterar Clas för att de människor som levde under den tiden såg dessa som gudar eller möjligen någon form av väsen ur den lokala folktron. Han hävdar att den enda anledningen till att vi nu talar om ET eller utomjordingar och rymdskepp är att den moderna människan är tekniskt fixerad. Han menar att människor alltid tolkar sin omvärld baserat på rådande förutsättningar och den världsbild de lever med, vilket naturligtvis är helt sant.

Ett annat argument han ständigt återkommer till är att många av de observationer som görs är för konstiga för att kunna kopplas till några utomjordingar, framför allt vad gäller när människor säger sig ha haft möten med dem eller ha förts bort av dem:

– Det är farligt att bara titta med sin egen tids glasögon vad som händer. Det är problemet egentligen. Jaques Vallée säger att ET-hypotesen, den är inte konstig nog för att kunna förklara alla observationer, och jag håller med honom. Väljer man att säga att just det här är ET, då får man välja bort 90 % av alla UFO-observationer och kasta dom på soptippen, säga att dom här duger inte.

Hela tiden går allt tillbaka till att ufofenomenet är så konstigt och svårfångat att det inte går att hitta några vetenskapliga bevis för det. Den logiska slutledningen blir att eftersom det inte går att bevisa finns det heller ingen mening med att försöka komma med några förklaringar på vad det kan vara. Den som gör det ”tror” bara en massa saker, och Clas vill veta, inte tro, något han gärna upprepar i det oändliga.

Det hamnar lätt i ett cirkelresonemang, för om jag istället ger honom ingången att det behövs hypoteser för att kunna komma till någon form av vetenskapligt konstaterande, får jag svaret:

– Javisst. Så är det ju. Men det är så det ser ut idag. Det finns ingen bra hypotes som täcker in hela UFO komplexet.

Å andra sidan blir de mätbara bevis Clas kräver, för att ens börja diskutera att något kan tänkas vara utomjordiskt, på gränsen till absurda. Det spelar ingen roll att 10 000 människor i Phoenix har sett ett stort ufo flyga över deras huvuden på låg höjd, eller att flera rättsläkare konstaterar att de bakterier militärpolisen som ska ha burit en främmande varelse till sin polisbil dog av inte har någon känd motsvarighet på Jorden. För så länge en tvärvetenskaplig peer review inte kan göras, på grund av att exempelvis CIA eller andra myndigheter gömmer undan bevis, är det inte värt att tro något över huvud taget.

Jag känner personligen att det blir absurt. Om vi gör en enkel jämförelse med denne mans syn på ufon: Skulle jag hålla en sten i min hand och säga att den kommer att falla till marken på grund av gravitationen om jag släpper den, så skulle Clas kunna kontra med att ifrågasätta hur jag kan vara så säker på att den kommer att göra det även nästa gång jag släpper den bara för att den fallit till marken alla gånger jag släppt den tidigare.

Av någon orsak verkar det vara helt acceptabelt att bortse från det mest rimliga, i de flesta människors medvetande, när det kommer till just ufon. Beror det på att vi alla genom media och populärkultur har blivit matade med att det är orimligt att vi ska ha kunnat få besök från rymden, att det bara är en fantasi, sedan barnsben?

Med stor sannolikhet är svaret på den frågan ja. Och lustigt nog erkänner Clas Svahn, samtidigt som han kräver vetenskapliga bevis, att det UFO Sverige sysslar med egentligen inte är vetenskapligt eftersom de inte ens använder sig av någon vetenskaplig metod:

– Nej, men alltså. Det bygger ju på att vi är noggranna, är två som intervjuar utifrån rapportformuläret, gör kontroller och återvänder till vittnena, ibland flera gånger. Men det är väldigt lite som återstår att mäta oftast. Dom flesta har bara sett något. Det är ju lätt att vara vetenskaplig om dom hittar en klump på marken va, men så är det inte för det mesta.

När jag till sist skriver ihop min första artikel om det bristande ufointresset till tidningen Allers tycker jag mig vara något stort och mycket väsentligt, om så i en så pass marginellt förpassad fråga som just ufon, på spåren. Det som från början var tänkt att bli ett enkelt knäck, som skulle ta en eller två dagar att göra, har växt till något betydligt större efter att jag ramlat ner i kaninhålet och börjat utforska den komplexa världen kring information och desinformation vad gäller allt som rör besök från rymden.

Så den ondskefulla drottningen som vill hugga huvudet av alla undersåtar som inte gör exakt vad som behagar henne är alltså i den här historien UFO Sveriges ordförande Clas Svahn, kanske du tänker? Men nej. Så enkelt är det absolut inte. Clas är på sin höjd en av drottningens lojala knektar.

Om det finns någon ond drottning i ufo-världen så består hon av en mindre samling högt uppsatta företrädare för framför allt amerikanska säkerhetsorganisationer, kanske också försvarsindustrier, vilka efterträtt varandra och nu i drygt 75 års tid, sedan Roswell, har gjort allt för att dölja vissa saker för den stora majoriteten av befolkningen, liksom för deras folkvalda.

Jag försöker alltså på några få sidor i mitten av oktober 2023 sammanfatta de väsentliga delarna av den research jag sedan slutet av augusti samma år gjort kring ufofenomenet och orsaken till att intresset för de senaste årens revolutionerande utveckling, vilken hade sin början i de avslöjandena tidningen New York Times gjorde 2017, har varit så litet i Sverige.

Mitt första stora misstag är att skriva den artikel jag lämnar in alldeles för subjektivt utifrån min egen utgångspunkt, och att skriva den som en sorts avslöjande. Allers är trots allt en mysig familjetidning. De är inte intresserade av hårda granskningar eller ifrågasättanden av rådande system. Vad de vill ha är helst puttrigt känslosamt material som är lätt för läsaren att ta till sig och känna in med. Men allt om detta och lite till kommer i del 3 av den här berättelsen.

Ufologen som dödar intresset för ufon