Ju närmre sanningen du kommer, desto bättre är lögnen

Besök från rymden, del 4

Statistik är bra för att få en övergripande bild av vad som händer, men också ett enkelt att styra och manipulera med. Kan det vara sant att den officiella statistiken för hur många människor som ser ufon i Sverige är fabricerad?

För att kunna tolka statistik på ett vettigt sätt utan att bli lurad måste du veta lite om underlaget för statistiken. Som sajten tankeredskap.se skriver:

”Kolla vem som beställt statistiken. Om det är en intresseorganisation – och detta omfattar också alla som undersöker sina egna verksamheter – så bör du vara extra kritisk. Risken är stor att de valt ut de bästa punkterna (ur deras perspektiv). Och om det hade visat sig att undersökningen var ofördelaktig kanske de skulle valt att inte publicera den överhuvudtaget.

Är det SCB (statistiska centralbyrån) eller Coca-cola som hävdar att socker i läsk inte är ohälsosamt?”

Här konstateras också i en senare del av samma guide att din hjärna är skapt för att hjälpa dig att överleva. Det gör att den har skapat en mängd olika genvägar för att klara dig igenom svårigheter.

Den är inte i grunden gjord för att analysera statistik. Det är svårt och många gånger tråkigt, så hjärnan tar en genväg, som den gjort många gånger tidigare och som hållit dig vid liv, dessutom går snabbt och inte är särskilt ansträngande. Något som gör det mycket lätt, för den som vill, att använda statistik för att ljuga. Framför allt när statistiken som presenteras är manipulerad, men ligger nära sanningen, eller ännu bättre, är en viss och noga utvald del av sanningen.

Citatet i rubriken på den här artikeln är myntat av science fiction författaren Isaac Asimov och lyder egentligen:

”The closer to the truth, the better the lie, and the truth itself, when it can be used, is the best lie.”

Det säger en hel del om hur det just går att vrida och vända på statistik för att visa på ett önskat resultat. För det är en gammal sanning att vad som helst går att bevisa med statistik. Och det handlar inte om att statistiken i sig är lögnaktig, utan om att det är väldigt lätt att påskina att något förhåller sig på ett visst sätt genom att välja ut vilka variabler men väljer att titta på och vilka man väljer att bortse ifrån då man redovisar statistik över något.

Godtycklig UFO-statistik

Vad gäller UFO Sveriges statistik över hur många som ser oidentifierade flygande objekt i Sverige varje år så ligger den stabilt på noll, ett eller ibland två fall per år. Denna statistik finns redovisad på UFO Sveriges egna hemsida under UFO Sveriges Rapportcentral och en flik som heter Statistik.

Klickar du på länken får du upp länkar till statistiken för de senaste tio åren, men frågan är vad som egentligen ingår i denna statistik. Enligt E. Thomas Persson, mordutredaren som är övertygad om att Jorden har fått och fortsätter få besök av utomjordingar, han som förespråkar den straffrättsliga principen vad gäller att utreda ufons varande eller icke-varande, så finns det dock en hel del problem med UFO Sveriges Rapportcentrals statistik. Han berättade för Gonzo Gazette i slutet av 2023:

– Om någon 2022 ringer in om ett fall som hände på 70-talet, och någon annan om nåt som hände på 90-talet, så hamnar dom ändå i statistiken för 2022, vilket är helt befängt.

Enligt Thomas, som numera börjat kalla sig själv för ET för att ta tillbaka rätten till sin egen historieskrivning, detta efter att UFO Sveriges ordförande Clas Svahn föraktfullt kallat kallat honom för ET Tomas i nedsättande syfte, så är det allvarligaste problemet dock att samma ordförande för UFO Sverige på ett enkelt sätt styr statistiken över hur många ufon som observeras i Sverige:

– Sen säger ju Clas också att UFO-fenomenet är så otroligt ovanligt att det nästan inte finns. Han kan inte
helt förneka att det finns. Då förlorar han ju all trovärdighet, så istället håller han det på absolut minsta tänkbara trovärdiga nivå. Det är därför bara noll, ett eller högst två fall som inte går att utreda vad det är varje år. Det här lyckas han med genom att lägga väldigt många bra fall i en kategori som heter ”Under utredning” eller ”Pågående”. Så dom försvinner. Skulle dom mot all förmodan bli klara med dem nästa år så försvinner de ur statistiken eftersom de var under utredning det år de inträffade. På det sättet kan han styra statistiken till exakt noll, ett eller två fall varje år.

Och intressant nog, tittar man på UFO Sveriges statistik för de senaste åren ligger antalet observerade ufon på 0 eller 1 varje år, medan antalet pågående rapporter, de som fortfarande är under utredning då statistiken för året sammanställs, ligger mellan 18 och 46 stycken per år.

Eftersom tidningen Allers även ville att jag skulle intervjua ögonvittnen som sett ufon, så frågade jag Thomas om han hade kontakt med några ögonvittnen som rapporterat in observationer, vilka inte gått att förklara med naturliga orsaker av UFO Sverige, men som försvunnit i högen av ”pågående fall”. Jag blev då tipsad om att ta kontakt med en annan Tomas, nämligen Tomas Bovinder som för något år sedan startade den egna Facebookgruppen UAP Sweden just eftersom han inte kände att hans egna observation av ufon tagits på tillräckligt allvar av UFO Sverige.

När jag ringde upp Tomas Bovinder berättade han utförligt för mig om hur han tillsammans med sin dotter sett fyra stora klot sväva över ett vattentorn i närheten av där han är bosatt i Västervik den 29 oktober 2022.

Han sa att det bästa han kunde beskriva dess färg med var något guld eller kopparaktigt, men att han hade svårt att riktigt sätta ord på färgen. Dottern hade också uppmärksammat att det runt kloten var en sorts genomskinlig sfär som Tomas själv inte la märke till. Men att det inte var några väderballonger eller thailändska rislyktor var han tvärsäker på.

Kloten över Västervik

Tomas berättar om de fyra kloten han såg:

– De flög över vattentornet som är på 27 meter och det är ju svårt att bedöma avstånd exakt från marken, men jag har räknat på att de var två eller tre gånger så högt, någonstans mellan 50 och 100 meter upp i luften och därigenom uppskattat varje klots storlek till ungefär 1,7 meter i diameter, ungefär som tre klot i storleken av personbilar alltså. Samtidigt så var det så otroligt stjärnklart den natten, så de skulle så klart ha kunnat befinna sig betydligt högre upp och i så fall ha varit betydligt mycket större. Men jag gissar på att varje klot hade ungefär storleken av en bil, och det är ju inga barnkalas som har såna ballonger. Sen var framför allt deras rörelse väldigt medveten och den avslöjade att det var något intelligent som rörde sig där uppe.

Du tror inte det kan ha varit någon drönare, väderballong, eller någon planet som lös starkt just då?

– Det kändes väldigt ”of worldly”. Hur ska man uttrycka det? Utomjordisk helt enkelt. Det bröt mot många logiska ramar som man annars har. Just det här att de var helt tysta, flög perfekt i formationer som bytte av varandra, ändrade formation från en perfekt triangel till ett perfekt L, och de rörde sig mot vindriktningen samtidigt som det blåste väldigt mycket. Jag tog upp kameran och filmade direkt efteråt för att komma ihåg situationen i efterhand, och man hör på filmen att det är väldigt stark blåst. Den skickade jag för övrigt också in till UFO Sverige när jag gjorde min rapport till dem. Man ser även vimplar i bakgrunden att de står och kastas i vinden. Så för mig är det helt omöjligt att det kan har varit någon orm av ballonger som rörde sig på det sättet och dessutom emot vindens riktning. Det var inte heller något som gav ifrån sig något ljud, som drönare eller något som skulle ha varit propellerdrivet skulle ha gjort. Det var helt runda och tysta klot.

Här är filmen Tomas spelade in direkt efter att ha sett de fyra kloten, för att ändå på något sätt dokumentera upplevelsen:

Han förklarar att han kände att han inte hade rätt att filma kloten medan han såg dem, och berättar:

– Min dotter sa till mig efteråt: ”Pappa. Det är så konstigt, för jag tänkte säga till dig att filma, men jag kunde inte göra det”. 

Vad hände då du rapporterade din observation till UFO Sverige?

– Jag berättade om vad som hänt sakligt och nyktert, precis som jag gör för dig nu, och till sist efter ett antal månader. Jag tror det var i januari eller februari, så skickade de två utredare som hade gått deras fältutredarkurs. Dom stod i princip där och frågade samma saker igen och jag berättade samma saker igen. Sen var det inte mer med det. Jag försökte fråga Johan på rapportcentralen ett tag efter det igen, förklarade med honom att jag hade kollat med SMHI om de vinddata som de hade närmast, vilka var från Horns udde som ligger några kilometer härifrån, men sedan dess har jag fått noll svar. Det har varit tyst som i graven. Så vår observation ligger väl med i den här sammanställningen de gör varje år, på de fall de kallar för ”under utredning”.

Är det fler än bara du som har råkat ut för liknande saker då de rapporterat in observationer?

– Jag vet en annan person som har rapporterat in ett mycket mer spektakulärt fall som också har försvunnit i UFO Sveriges statistik, och inte registrerats som något UFO, utan antagligen då som ”under utredning” eller ”svårförklarligt”. Och då kan man undra. Är det så att dom känner sig ha rätt till att bedöma att det här är bara tokerier, att det då skulle vara någon tokig person som ringer in för att det är så fantastiskt att de känner att det inte kan stämma. Det är i så fall en mycket intressant logik att ha, framför allt som UFO organisation. Eller är det något annat som ligger bakom, att man faktiskt inte är intresserad av att det ska bli någon disclosure, någon konfirmation av att fenomenet?

Bovinder fortsätter med att förklara:

– Det är orsaken till att jag och min vän Alex startade gruppen UAP Sweden, för det är så konstigt vad UFO Sverige håller på med. Det är ungefär att jämföra med att du skulle ha en trädgårdsförening som ägnar sig åt odling, men där man hävdar att vatten är fejk. Happ,happ, happ. Det får du inte tro på. För mig är det precis samma sak att ha en UFO-förening, men att inte bekräfta att fenomenet är verkligt. Då tänker jag, att varför lägger ni inte bara ner UFO Sverige, om ert enda syfte är att visa på att ingenting som har med utomjordingar att göra är sant och bara visa på prosaiska förklaringar. Då är man enligt mig ute på djupt vatten, och då är risken stor för att man blir misstänkt för att hålla på med desinformation och undanhållande av information.

Han konstaterar därefter:

– Gör man på det sättet är det dessutom ännu viktigare att den information folk kommer med i god tro, och som dom så att säga riskerar sin egen trovärdighet med, då de sticker ut hakan och vågar berätta att de upplevt såna här grejer, att den faktan och informationen borde ligga i en publik databas. Jag tycker inte att den ska förvaras i någon slags skrivmaskinspärm i en källare hos UFO Sverige, utan då borde den banne mig vara publik, så att alla kunde göra sin egen bedömning och kanske komma fram till att de här 20 fallen som klassificeras som under utredning eller svårförklarade, att de faktiskt verkar vara just ufon. Är det svårt att få all den datan digitaliserad, eller om det saknas resurser till det, så är det väl bara att göra en crowd funding? Det finns ändå ett stort intresse för att det ska ske.

Enligt din åsikt, vad borde UFO Sverige göra?

– Jag tycker att UFO Sverige på något sätt måste börja ta lite ansvar för den information som människor kommer till dem med i förtroende och delar med sig av, istället för att bara samla in kunskap och sen släcka ner. Det är inte schysst. Framför allt inte när det kommer till ett så här tabubelagt ämne. Vi har ju folk i vårat nätverk som har lämnats med stora frågetecken i inte bara ett eller två utan ibland upp till 40 år. De säger att: ”Jag rapporterade in till den där ufo-föreningen för 40 år sedan, men fick inget svar, så då slutade jag prata om vad jag sett, tänkte att det är väl mig det är fel på”. För om inte ens en ufo-förening är villig att ta en på allvar när det gäller att ha sett något sånt här, självklart vågar man inte prata med någon annan då. Så där gör dom ett kardinalfel, anser jag. Skulle jag själv inse att min förening gett upphov till att människor gått runt och känt så i 40 år, så skulle jag känna att jag borde gå ut och be om ursäkt offentligt för det: ”Förlåt. Vi inser att vi inte har funnits till för, kunnat vara där och stötta och lyssna på er som haft de här stora livsomvälvande upplevelserna. Vi har inte ens kunnat tro på er på det sätt ni kanske hade behövt. Vi ber om ursäkt för det. Hur ska vi gå vidare från det här nu?”

Tomas Bovinder anklagar inte direkt UFO Sverige för att fara med osanning, men poängterar trots det:

– Det finns en stark kraft som hela tiden går ut för att direkt debunka allt som rör ufon och ET:s, och det görs med en väldig slughet om du frågar mig. Trots det så spricker och rämnar muren de har byggt upp på många ställen samtidigt nu. Men jag tror att offentliggörandet kommer att gå relativt långsamt och kontrollerat, för även vi som vill få fram sanningen, vi vill inte heller att folk ska må dåligt, utan det är ska ju ske för planetens bästa, att vi ska kunna gå vidare i vår utveckling. 

Han avslutar intervjun med en sorts programförklaring för UAP Sweden:

– Jag startade UAP Sweden för att jag ville få kontakt med andra personer som haft liknande upplevelser. Det handlar också om att jag tror att det behöver göras en kollektiv insats för att försöka få svar på de här frågorna. I UAP Sweden vill jag att det ska finnas ett forum där folk ska kunna känna och våga fråga utan att bli nersläckta eller förlöjligade. Vi försöker hålla vår grupp ren från konstiga trollkonton som hånar och använder ordet troende som ett slags skällsord. Själv är jag inte religiös och har aldrig varit det, men att kalla någon för troende, använda ordet på ett nedsättande sätt, det tycker jag är väldigt fult. UAP Sweden är också en intressant ny form av förening eller sammanslutning, för vi har ingen ordförande som sitter och käkar kanelbullar och klubbar igenom saker, ingen bokföring eller ekonomi ens. Vi har inga ramar, utan består av människor som finns ute i olika forum och intresserar sig för de saker vi tycker är spännande. Vissa kanske kliar sig i huvudet. Vad är UAP Sweden egentligen? För vi är ingen ideell förening heller. Allt vi gör är att bjuda in folk till att ta initiativ och söka svar. Sen får vi se vad det kan leda till. Det är det ingen av oss som vet än så länge.

Starka ljus på en klarblå himmel i Fiskabäck

Efter att ha intervjuat Tomas Bovinder gick jag också med i hans Facebook-grupp UAP Sweden och där tog det inte lång tid innan jag fick kontakt med ytterligare en person som hade gjort en observation vilken rimligtvis borde ha klassificerats som UFO, men hamnade i högen ”Pågående”. Hennes namn är Yvette Holinger och observationen hon gjorde skedde den 22 januari 2021 i Fiskabäck i sydvästra Göteborg.

– Solen sken och det var klarblå himmel. Det märkliga är, att även om jag nog aldrig trott att vi är ensamma i hela universum, så har jag aldrig ens tänkt på att det skulle kunna finnas något sådant som ufon. Jag får rysningar bara jag tänker på det igen, berättar Yvette.

Inte heller hon var ensam om sin observation, utan med sig hade hon sin sambo som såg samma sak:

– Vi promenerade där i naturområdet. Min sambo gick någon meter före mig med vår hund som alltid vill springa runt och lukta på olika saker. Jag gick lite efter dom då jag plötsligt kände något konstigt, lite som när man går på gatan, känner att någon tittar på en, vänder sig om och ser att någon står och stirrar på en. En sån känsla fick jag varpå jag stannade till och tittade rakt upp i luften. Rakt ovanför mig såg jag tre stycken starka ljuspunkter. Jag stod bara där och stirrade, ville säga till min sambo att titta, men fick inte fram ett ord. Så jag bara stod där och undrade ”Vad är detta?” Efter kanske tio sekunder vände sig min sambo om, såg att jag stod stilla och stirrade rakt upp i luften, så då tittade han också upp på de tre ljuspunkterna. Vi sa inte ett ord till varandra utan stod bara där och stirrade båda två. Till sist frågade han mig: ”Vad är det för något?” och jag svarade: ”Jag vet inte”.

Kan du jämföra det du såg med något som är lätt att relatera till?

– Det såg ut lite grann som när ett flygplan flyger och man ser lamporna på vingarna. De tre punkterna rörde sig framåt över himlen på exakt samma avstånd från varandra och i samma fart. Helt plötsligt kunde de dock ändra form eller formation, men det var fortfarande en triangel. Det som var konstigt var att de hår tre ljuspunkterna, tvärt emot våra fysiska lagar plötsligt stannade i luften, stod helt still där innan de istället började röra sig rakt i sidled istället. Vi stod där båda två i ungefär en minut och stirrade hur de här tre starka ljuspunkterna rörde sig över himlen. Sen var det som när man släcker en lampa. De försvann bara och var borta utan ett spår.

Du tror inte någon kan ha lyst med en extremt starka strålkastare rakt upp i himlen?

– Nej. Det tror jag inte, för klockan var cirka 11:30 och solen lyste stark från en klarblå himmel.

Vilken höjd de tre punkterna befann sig på har hon svårt att avgöra, men det kändes som att de var rätt högt upp. Efter upplevelsen den där januaridagen i Fiskabäck har Yvette börjat intressera sig väldigt mycket mer för ufon och letat efter något som liknade det hon såg på nåtet. Det närmsta hon tycker sig komma på de bilder hon sökt igenom är de så kallade tictac-liknande farkosterna från exempelvis NImitz-incidenten, men ljuspunkterna kan också ha varit mer klotformade.

Det hördes inte något ljud från ljuspunkterna och de verkade ligga kvar på samma höjd, för ingen av dem såg ut att bli mycket större eller mindre vad Yvette minns. De rörde sig åt olika håll på himlen under den minuten hon iakttog dem, ständigt på samma avstånd från varandra, men åt olika håll och i olika formationer.

Yvettes sambo tog också bilder av ljuspunkterna. Han försökte ta bilder så att man exempelvis skulle kunna se trädtoppar eller liknande i dem för att lättare kunna räkna ut storlek och avstånd, men det gick inte. De var alltför högt upp på himlen, för rakt ovanför Yvette, sambon och deras hund, sett från var de stod, och eftersom sambon tog flera bilder är det lätt att se att föremålen på himlen rör sig i en sorts formation på samma avstånd från varandra. Här är två av bilderna:

De båda berättade för familj och närstående vad de upplevt, men det var först sommaren 2022 som Yvette till sist förstod att det gick att rapportera in den här sortens upplevelser till UFO Sverige och gjorde det. En person på UFO Sverige, Johan Gustavsson på Rapportcentralen, hörde av sig och hade diverse frågor om exempelvis höjd och storlek på vad Yvette sett.

Johan bad även om att separat få prata med hennes man och ville göra en utredning av observationen. Därefter hörde han dock aldrig av sig igen. När Yvette själv långt senare, i februari 2023, skrev och frågade vad som hänt med utredningen fick hon bara det korta formella svaret:

 ”Hej Yvette! I nuläget har vi inte kunnat komma fram till något när det gäller er iakttagelse. Jag ska givetvis försöka återkoppla om vi kommer på något framöver.
Mvh

Johan”

På frågan vad hon egentligen själv tror det var de såg svarar Yvette:

– Jag tror inte att det var någonting som man kan förklara. Den åkte så konstigt och vi har aldrig sett något liknande. Det enda vi sett som liknat det vi såg var när vi för ett tag sedan tittade på något UFO-program på History Channel.

Men du kände dig iakttagen först när det hände?

– Jag kände mig inte bara iakttagen, utan först i 10 – 15 sekunder helt paralyserad, som att jag inte kunde få ut ett ord fast jag ville det. Jag kan inte ens förklara känslan jag hade.

Yvette berättar att hon sällan brukar titta upp emot himlen när hon är ute och går med hunden, men helt plötsligt fick en känsla av att hon var tvungen att titta upp. Då hon väl gjorde det tittade hon också direkt på de tre ljuspunkterna, inte runt någon annanstans innan hon såg dem:

– Det var som att mitt öga blev draget dit, jättekonstigt.

Ett cirkelresonemang i ett ekorrhjul

I min andra intervju med Clas Svahn, som jag gjorde kort efter att jag intervjuat Tomas Bovinder, hade jag frågat honom en del om huruvida UFO Sverige kände att de hade tid att undersöka alla rapporter som var svårförklarliga, även om det var så att de hade någon hypotes då de undersökte alla dessa inrapporterade fall. Slutet av den intervjun med Clas löd som följer:

I UFO-Sverige, när ni gör era undersökningar på rapporterna ni får in, har ni någon hypotes ni jobbar utifrån? Att ni har något sätt att jobba på för att komma längre och försöka få klarhet i de här sakerna?

– Vi jobbar egentligen från fall till fall väldigt mycket, och tittar på… Men det är så få fall som blir kvar varje år, som vi inte ser en förklaring på. Kanske ett eller två va. Så det gäller egentligen att öka den mängden under ett antal år och sen kan man titta på, vad finns det för gemensam nämnare för dom fallen. Då kan man börja forma en hypotes, men just nu är vi ganska dåliga på hypotesbildning, för det spretar för mycket, som jag sa tidigare. Det finns inte en enda förklaring på det här, utan det finns många förklaringar på fenomenet som kvarstår.

Jag antar att ni inte heller hinner gå igenom alla rapporter om det är många som kommer in varje år. Men en person jag pratade kort med, Bovinder heter han i efternamn, har startat en liknande förening som er vilken heter UAP Sweden. Han var upprörd och sa ”Jag har själv gjort en observation här tillsammans med min dotter, rapporterat in det, men UFO Sverige la oss bara på väntan. Det blev ingen utredning” Känner du att ni inte hinner med att gå igenom alla rapporter?

– Det är klart att 90 % av alla är bara ljusprickar på himlen som vi inte bryr oss om särskilt mycket.

Den här mannen menade att hans fall var detaljrikt och att ni borde ha utrett det grundligare. Jag vet inte vad det är för fall själv exakt.

– Nej, inte jag heller, måste jag säga. Men jag vet när folk har sagt så tidigare. På Facebook till exempel, kan de ha skrivit att vi inte gått igenom deras fall, och då har det visat sig sen efteråt att dom har ljugit, för att vi har haft tre fyra samtal med dem och lagt ner mycket jobb på det. Två såna fall har vi blivit anklagade för senaste halvåret och båda dem har vi lagt ner mycket tid på. Jag vet inte, kan inte svara på just det där, men det är klart att vi kanske inte alltid hinner med allt.

Varför ansåg de här som ljög senast att ni inte hade gått igenom deras fall?

– Jag vet inte. Dom har inte svarat på det, men dom känner säkert att dom inte riktigt fick de svar dom ville ha.

Du menar att de hade väntat sig att ni skulle säga: ”Det här är ett ufo från en annan planet” eller något liknande?

– Ja precis.

Och när ni inte skriver det blir de arga?

– Ja. Det är tyvärr inte helt ovanligt.

Men det är inte en massa fall som inte utreds för att ni inte har tid med dem?

– Nej. Det är det inte. Klart det finns något fall vi borde lägga ner mer tid på, som vi inte hinner med, men det är inte många.

När ni utreder dom, har ni då någon vetenskaplig metod för hur ni går till väga?

– Nej, men alltså. Det bygger ju på att vi är noggranna, att vi är två som intervjuar utifrån rapportformuläret, gör kontroller av vad som finns på himlen och återvänder till vittnena, ibland flera gånger. Men det är väldigt lite som återstår att mäta oftast. Dom flesta har bara sett något.

Det blir svårt att mäta något som inte finns kvar...

– Nej. Det går ju inte va. Det är ju lätt att vara vetenskaplig om dom hittar en klump på marken va. Det är ju tydlig vetenskap, men så är det ju inte för det mesta.

När jag la på luren var det tydligt att det inte gick att komma längre än så. Det hela blir till ett cirkelresonemang. Eftersom ufo-observationer kan vara så olikartade är det ingen mening med att ens formulera någon hypotes. Och i brist på hypotes blir allt man gör att dokumentera, främst allt det som går att förklara med att det inte är ufon. I brist på en vetenskaplig metod försöker UFO Sverige istället vara så noggranna som möjligt då de visar på att inget av det människor ser på himlen skulle kunna ha något med utomjordingar att göra, men är mycket märkligt, faktiskt helt obegripligt. I brist på vetenskaplig metod nöjer man sig dock med att konstatera detta, att det är omöjligt att förklara och sen piggar man upp sig själva med att springa ytterligare ett antal varv i samma ekorrhjul innan man kan gå hem och sova gott, belåten och i hopp om att världen ändå på något sätt är som den alltid har varit.

Är ufon och ET:s en sorts Cheshirekatter?

Men själva ufona då? Vad är de egentligen och var kommer de ifrån? Det verkar än så länge ingen riktigt kunna svara på, varken de som försöker förneka möjligheten av besök från rymden eller de som tror stenhårt på just detta. För att göra ytterligare en liknelse med Alice i underlandet så verkar de enligt min mening bete sig lite som Cheshirekatten. De dyker upp från ingenstans och tonar ut i intet efter behag.

Det verkar så gott som omöjligt att förutse exakt när du ska kunna se ett ufo, eller exakt hur det kommer att se ut, så på den där punkten om att det spretar mycket gällande vad människor ser för konstiga farkoster i luften så har ju faktiskt Clas helt rätt. Ena gången kan det vara något tefatformat, nästa gång en tic tac-liknande tub och den tredje gången ett stort klot med en sfär runt det. Eller varför inte dessa stora ciggarrformade föremål, som spökraketerna som förbryllade det svenska försvaret i slutet av 40-talet.

Just den världsledande immunologen Garry Nolan, som jag nämnt i tidigare delar av den här artikelserien, Stanfordprofessorn som säger sig ha undersökt ett stort antal människor som haft kontakt med ET eller NHI åt CIA, har dock en rätt bra teori om detta som E. Thomas Persson nyligen la ut på sin podd Bortom rimligt tvivel. Dern här sägningen är bara någon minut lång, så det går snabbt att lyssna på:

93. Gary Nolan. Datans diversitet – 🛸 Bortom rimligt tvivel | Lyssna här | Poddtoppen.se

Det är ju inte en helt orimlig förklaring till att diversiteten i observationerna ser ut som de gör. Det måste man ju hålla med om.

Men sen finns det ytterligare en grupp människor, som menar att de själva har lärt sig hur man gör för att kontakt med ufon, och detta med en hel del framgång. Det är dem som sysslar med CE5.

CE står för Close Encounter (närkontakt) och för att ta det kortfattat: CE1 betyder att du ser ett ufo. CE2 att denna observation ger en fysisk reaktion, som att bilmotorn stängs av, eller som i Yvettes fall, att hennes ögon drogs direkt mot ufona på himlen. CE3 (närkontakt av tredje graden) betyder att en utomjordisk varelse eller maskin visar sig för dig. Dessa tre steg kategoriserades av den berömde ufologen  J. Allen Hynek 1972. Därefter har även 1990 på inrådan av Jacques Vallee CE4 tillkommit, vilket innebär att människor säger sig ha blivit bortförda av aliens till deras rymdskepp, liksom CE5, vilket innebär att en person som blivit bortförd till ett rymdskepp kommer tillbaka med tydliga fysiska eller psykiska men.

Numera har dock CE5, via  Steven M. Greer, fått en helt ny betydelse, nämligen att det är en kontakt med utomjordngar, eller ET:s, som initierats av människor. Det var efter att han startat CSETI (Center for the Study of Extra-Terrestrial Intelligence) 1990 som Greer satte upp ett protokoll för hur människor ska göra för att få kontakt med utomjordingar. Han hävdar att han skapat dessa protokoll tillsammans med utomjordingar han blivit bortförd av. Här är en kort presentationsfilm Steven har lagt ut på Youtube:

Och här är en längre mer ingående beskrivning av hur du ska gå till väga från en av hans adepter:

Självfallet är det bara för dig att börja testa protokollet om du är nyfiken på att själv få kontakt med ufon. CSETI hävdar att tusentals människor fått kontakt med ufon och utomjordingar på ett fredligt sätt genom att följa Stevens protokoll. Det är också ofta människor som samlas i större grupper för att påkalla utomjordingarnas uppmärksamhet.

Men en sak kvarstår trots detta. Det finns inget sätt att egentligen styra vad som ska hända vid dessa möten. Ufona och utomjordingarna beter sig nämligen precis som Cheshirekatten, dyker upp och försvinner igen när de så behagar, i varje fall för de flesta vanliga människor som försöker få kontakt med dem..

Ytterligare en artikel som inte publicerades

Nåväl. Det här med CE5 och allt kring det hade jag definitivt inte tid för att gå in på i min artikel, så jag höll mig till de enkla CE1 eller CE2 observationer jag fått berättade för mig av Tomas och Yvette. Jag tyckte det räckte rätt bra med två intressanta observationer för den uppföljande artikeln till Allers. Mer än så skulle jag omöjligt få plats med och samtidigt ha utrymme till att låta vara vara detaljrikt.

Så jag skrev ihop en artikel som behandlade både märkligheterna i UFO Sveriges statistik och de två observationerna som inte kategoriseras som ufon, trots att de enligt UFO Sverige själva är oförklarliga, men gjorde samtidigt mitt yttersta för att inte vara allt för hård i tonen.

En del av Tomas svar i artikeln är samma som de jag redogjort för här ovan, men i artikeln har jag även tagit med lite av hans tankar och förhoppningar inför framtiden. Vad Yvette säger är nästan exakt detsamma som det jag just berättat här ovan, och Clas, han får helt enkelt komma med sitt standardsvar, att han vill veta, inte tro, och att allt som går att bevisa är att det finns något vi inte vet vad det är.

Artikeln ifråga skickades in kring årsskiftet, någon av de sista dagarna 2023, men sedan dess har jag inte hört ett knyst och den publicerades av oklar anledning aldrig. Med största sannolikhet för att den antagligen inte passade särskilt bra som uppföljning till den totalt okritiska hyllningsartikel man slutligen publicerade till Clas Svahn i nr 19/2024.

Jag själv kan dock undra: Är det ondskefullt att vara för kritisk, att peka på uppenbara synliga brister i en organisations tillvägagångssätt vad gäller att behandla känslig information från privatpersoner och att visa på att samma organisation för en slarvig och med största sannolikhet manipulerad statistik?

Av någon för mig obegriplig anledning verkar det så, i varje fall då det kommer till granskningen av UFO Sverige. För märkligt nog, trots att jag bara pekat på rätt tydliga trovärdighetsproblem, grundade i direkta handlingar och citat från denna organisation och dess ordförande, så har den huvudsakliga kritiken jag fått för de första tre delarna av artikelserien ”Besök från rymden” hittills varit att jag går till personangrepp på en viss antagonist. Något jag har svårt att begripa mig på.

Att kritisera någons faktiska uttalanden och handlingar utifrån dess relevans är väl långt ifrån personangrepp? Snarare är det väl motsatsen, kritik på grund av faktiska omständigheter? Men jag har under arbetet med den här artikelserien allt starkare börjat misstänka att Clas, precis som en viss Jimmie Åkesson, har en egen liten trollarmé som skickas ut för at smutskasta eller tysta den som vågar säga emot honom. Inte vet jag om det är UFO Sveriges medlemmar eller några som är inhyrda, men att de försöker tysta oliktänkande är helt uppenbart.

Bra exempel på riktiga personangrepp kommer ni också att få i del 6 av den här artikelserien, som egentligen var tänkt att skrivas i 5 delar, men som på grund av osannolikt märkliga reaktioner, och en del intrikata vändningar faktiskt kommer att utökas med ett ytterligare avsnitt.

Nåväl. Det slutar inte här med att statistik manipuleras och vittnen negligeras, som du säkert förstår, för de märkliga omständigheterna kring intresseorganisationen UFO Sverige verkar inte ha något slut. I nästa del, del 5 av den här serien, ska vi bland annat titta på vad som händer med alla de observationer UFO Sverige samlar in och med den information som UFO Sverige har åkt runt och samlat in över hela världen till arkivet AFU i Norrköping.

Här kan du läsa Besök från rymden, del 1: Varför vågar ingen prata om ufon i Sverige? – GONZO GAZETTE

Här kan du läsa Besök från rymden, del 2: ”Begreppsförvirring är jättebra om man inte vill komma vidare med något” – GONZO GAZETTE

Här kan du läsa Besök från rymden, del 3: Ufologen som dödar intresset för ufon – GONZO GAZETTE