Ufologen som dödar intresset för ufon

Besök från rymden, del 3

Ovanstående rubrik var exakt den jag satte på en första artikel jag skickade in till tidningen Allers i mitten av oktober 2023. För efter att ha vägt samman vad jag lärt mig under en och en halv månads tid var slutsatsen jag drog att UFO Sveriges ordförande Clas Svahn jobbar stenhårt för att egenmäktigt äga ufologin i vårt avlånga land och samtidigt se till att inte för mycket folk ska få för sig att dra egna slutsatser kring vad ufon egentligen är.

Innan jag fortsätter med den här redovisningen av vad jag upplevt och kommit fram till, efter att ha ramlat ner i kaninhålet och landat smått förvirrad i den märkliga ufovärlden, så vill jag bara vara tydlig med att jag inte har någonting emot UFO Sveriges ordförande Clas Svahn som person. På många sätt är jag riktigt imponerad av honom. Han har enorma och gedigna kunskaper inom ämnet ufologi, verkar både intelligent och bildad, är extremt produktiv med en närmast outsinlig energi.

Problemet är bara att mitt bestämda intryck av honom redan från början var att han också är ytterst manipulativ. Den magkänslan växte sig bara starkare ju mer jag läste av det han skrivit om ufon i DN. Den mattades inte heller av då jag insåg att Clas när ett mycket livfullt intresse för mentalism, gärna umgås med och låter sig inspireras av mentalister. Här är exempelvis en skärmdump från hans egen blogg den 18 januari i år:

Nåväl. Det är klart att du gärna får vara vän med vem du vill och ha vilka intressen du vill, oavsett vem du är. Men lägg till detta att Clas helt själv i praktiken tillåts styra allt som publiceras i svensk media i ämnet ufologi, i och med att det aldrig någonsin kallas in någon annan ufolog som har en skild mening i frågan, liksom de härskartekniker den här mannen använder sig av så fort han känner sig attackerad eller ifrågasatt, så blir det aningen problematiskt i mitt tycke. Just härskarteknikerna kommer jag att återkomma till i den sista delen av den här artikelserien.

Att rikta sina läsare eller lyssnares uppmärksamhet

En annan sak som var omöjlig att bortse från då jag började läsa vad Clas själv skrivit om ufon, är att han är en mästare på att redan genom rubrikerna han sätter styra in läsarna på att vad de kommer att läsa inte har någon egentlig verklighetsförankring.

Ett exempel på detta är då Clas rapporterade om kongressutfrågningen med David Grusch och de två piloterna i somras. Han skrev en utförlig sammanfattande resumé av vad som har hänt i DN den 26 juli 2023, men med den lilla pikanta detaljen att rubriken och ingressen ledde in läsaren på en mycket specifik och misstänkliggörande tankebana. För ärligt talat, om du utan några förkunskaper läser rubriken ”Vittnar om ufo – riskerar långt fängelsestraff”, hur seriöst kommer du då att reflektera över sakinnehållet i vad personen som avhandlas i artikeln säger?

Ett liknande exempel är en krönika Clas publicerade i DN långt efter att jag hade skickat in mina egna artiklar till Allers. Den kom lustigt nog på julafton 2024 och handlar om att Demokraternas ledare i senaten, Chuck Schumer, i höstas försökte få igenom ett 64 sidor långt lagförslag, i folkmun kallat ”The Schumer amendment”, vilket kom sig av förhören med David Grusch i kongressen. Detta lagförslag gick ut på att privata företag, om de har tillgång till någon form av NHI-teknik (Non Human Intelligence) som exempelvis ufon, ska tvingas lämna in dessa till berörda myndigheter.

Clas rapporterade sakligt om att republikanerna Mike Rogers och Mike Turner, vilka båda har stora ekonomiska intressen i vapenföretaget Lockheed Martin, var de två personer som stoppade lagförslaget i representanthuset, men satte samtidigt rubriken ”Det är sannerligen goda tider för konspirationsteoretiker”.

Med just dessa ord avslutade han också sin krönika. Och eftersom Clas redan under 25 års tid har fått hela Sveriges befolkning att avfärda ufon som något som omöjligt kan ha med utomjordingar att göra, en sorts modernt hokus pokus, säger det sig självt att 90 procent av läsarna också gör tolkningen att detta, just på på grund av rubriken och de avslutande orden, egentligen bara är tokerier. Läsaren lämnas med en känsla av att det aldrig någonsin skulle ha lett någonstans även om lagförslaget gått igenom, men att det nu leder till att ännu fler stollar börjar konspirera om ufon som så klart egentligen inte finns.

Jag måste erkänna att Clas är mycket skicklig i sitt hantverk och på det sätt han resonerar sig fram till att med rätt enkla medel få den större delen av sina läsare att inta exakt samma ståndpunkt som han själv har. Men för att åter göra en liknelse med Alice, så var det faktiskt rätt slafsigt och omotiverat av mig att Clas är att jämföra med hjärter knekt i berättelsen. Just knekten står ju i den kända boken åtalad för att ha stulit en av drottningen hjärter dams kakor.

Att Clas någonsin skulle komma på att sno något från de personer som sponsrar hans arbete med att bearbeta svensk media har jag ytterst svårt att tro. Nej, faktum är att figurerna han passar bäst in på i berättelsen är någon av de där spelkorten, tvån, sjuan eller tian, som står och målar drottningens rosenbuske röd för att dölja för världen att den egentligen råkar vara vit.

Artiklarna som aldrig publicerades

Här är i varje fall slutligen den första artikeln jag skickade in till tidningen Allers, och i efterhand inser jag mycket väl att den måste ha framstått som något av en brandfackla för inköparen:

Det tog en vecka innan jag fick svar från inköparen på Aller Media, och när denne svarade mig fick jag veta att detta var något Allers absolut inte kunde publicera. Hen bad mig helt enkelt skriva om artikeln eftersom den var alldeles för konfrontativ gentemot Clas. Dessutom hade jag ju delvis skrivit den direkt subjektivt, i första person, pratat om mina egna upplevelser.

Dessutom ville nyss nämnda arbetsgivare inte alls ha med någon annan än Clas själv i artikeln, Thomas kunde möjligtvis ligga som en liten ruta vid sidan om med en kortfattad summering av att han inte höll med om vad UFO Sverige påstår.

Den första delen av detta var inte svår att förstå. Allers är en puttrigt mysig familjetidning som är totalt ointresserad av avslöjande reportage eller i att gå i klinch med någon. Jämförelsen med ryska statsanställda journalister är så klart allt annat än blid och tidningen ifråga publicerar mig veterligen aldrig någonsin reportage skriva av journalister i första person, alltså inga personliga berättelser från skribenterna ifråga, i varje fall inte när det kommer till reportage och inte om det kommer till något annat än mysiga miljö- eller stämningsbeskrivningar.

Dock hade jag lite svårare att ta in varför man så ogärna ville höra någon annans åsikter om ämnet ifråga. Om man nu har haft en och samma auktoritet inom ett område i två och ett halvt decennium, är det då inte intressant att höra vad någon annan tycker?

Nåväl. Jag skrev om, och bestämde mig samtidigt som jag gjorde det för att kapa Thomas helt eftersom han annars antagligen bara enligt den allmänna diskursen skulle ha sett ut som någon frikopplad foliehatt, något jag absolut inte ville utsätta denna väl pålästa och dessutom rationella före detta kriminalpolis för att framställas som.

Samtidigt tyckte jag dock att jag var något ytterst väsentligt på spåren. Framför allt eftersom inte någon större tidning eller etermedia någonsin har ifrågasatt ett ord av vad Clas sagt de senaste 25 åren. Så jag valde att hålla tillbaka mig själv så mycket det gick och istället skicka in en ny version av artikeln där jag lät Clas Svahn tala helt för sig själv, utan några kommentarer av E. Thomas Persson. Detta var den 30 oktober 2023 och jag tyckte mig så att säga få fram min poäng genom att låta Clas säga emot sig själv, vilket han ju hade gjort i mina två intervjuer.

De första sidorna av den andra versionen, vilken här följer, är identiska med den första, förutom att jag ändrat dårrad, rubrik och delvis ingressen. Och som jag redan visade på visa här ovan är just rubriker något som har en enorm betydelse för hur en skriven artikel tolkas av läsaren.

Här är i varje fall version 2 av samma reportage:

Som jag själv ser det (du får så klart tycka motsäga mig) är denna version av artikeln väldigt mycket mer sansad och tillbakalutad. Den följer fortfarande den offentliga bilden av vad ufon är, samtidigt som den ifrågasätter den. Jag kände mig nöjd med att jag tyckte att jag ändå fick fram mitt budskap rätt väl utan att slå på den stora trumman.

Jag fick inga direkta svar, artikeln skulle inte publiceras förrän i början av 2024, men skickade även någon gång i mitten av december in en andra del av mitt reportage om ufologin i Sverige, vilket handlade om vittnens berättelser om då de sett ufon, liksom om UFO Sveriges minst sagt märkliga statistik.

Den andra delen av Allers-artiklarna kommer ni att få läsa i nästa del av den här artikelserien, men till dess kan jag berätta för er att allt var tyst över jul och nyår. Först i mitten av februari fick jag ett svar från tidningens inköpare. Jag fick veta Allers chefredaktör hade gjort ”väldigt stora bearbetningar i den (min text) för att den skulle funka för Allers” och hen undrade om jag fortfarande ville stå med mitt namn på den. Här är texten (dock utan rubrik och ingress) som jag fick tillbaka i mitten av januari:

Väldigt stora bearbetningar kan man minst sagt kalla det för. Det är inte på något sätt min text längre, Framför allt har hela resonemanget jag förde i min text plockats bort och ersatts av det vanliga snömoset.

En enkel anledning till utebliven publicering

Jag blev faktiskt först så förvånad att jag inte visste vad jag skulle svara. Min första instinkt var att börja tänka som många andra, vilka innan mig har ramlat ner i kaninhålet och förstått att allt inte står riktigt rätt till i ufovärlden, nämligen att det på något sätt måste vara den nationella säkerhetsstaten som ligger bakom att vissa saker aldrig någonsin publiceras i stora nationella medier.

Nu är det tack och lov så att jag själv i 15 års tid tidigare varit anställd för Aller Media, så jag har mycket bra insyn i hur just detta mediehus fungerar. Jag kan därför garantera att det inte springer mystiska farbröder från MUST upp och ner i trapporna på Humlegårdsgatan för att diktera för chefredaktörerna vad som får skrivas och inte.

Trots att många personer inom ufovärlden hävdar att vilken information som kommer ut om ufon har lika hög prioritet som vilken information som kommer ut om kärnvapen i USA, så kan jag inte föreställa mig att någon amerikansk säkerhetsorganisation kan vara speciellt intresserad av ifall en svensk UFO-förening kritiseras i en veckotidning i pappersformat med en äldre målgrupp. Nej. Det är nog så enkelt som att min artikel bryter mot normerna och går emot den konsensus som finns i frågan om ufon här i landet. Den stora elefanten i rummet var så klart också att jag kritiserade just Clas, den enda vedertagna accepterade experten på området här i landet, i varje fall i den större allmänhetens ögon.

När jag tagit mig samman efter nederlaget, för jag anser att det inte finns så mycket att invända mot den andra versionen av min artikel som ni kunde läsa här ovanför, att den både är relevant och intressant, så svarade jag därför bara artigt att jag absolut inte ville stå med mitt namn på texten jag till sist hade fått tillbaka. Skälen till detta var rätt uppenbara. Den hade ju inte någonting med texten jag själv skrivit att göra. Jag hälsade dock artigt, att ville de använda några av mina citat från Clas fick de gärna göra det, men iså fall skriva att de kom från en intervju jag gjort med honom.

Detta var också precis vad som hände. I nummer 19 av tidningen Allers 2024 publicerades en artikel skriven av journalisten Leone Milton, men där man lagt in att texten baserades på intervjuer jag gjort med Clas. Vissa av UFO Sveriges ordförandes intervjusvar till mig var kvar i den nya artikeln, men det var också tydligt att man hade låtit honom själv gå igenom och korra hela texten, för vad det slutligen utmynnade i var en sorts hyllningsartikel med dårrad och rubrik:

”Ufologen Clas Svahn om icke-mänsklig intelligens:

JAG ÄR ALLTID KRITISK OCH VILL HA SVAR”

Något säger mig även här att det var Clas själv som la in ordet ”icke-mänsklig” i dårraden, vilket gör att det lika gärna kan handla om AI som om utomjordingar. Visst kanske det låter spekulativt, men jag är rätt säker på att det knappast är journalisten själv eller hennes redaktör som fått idén att byta ut ”utomjordisk intelligens” mot ”icke-mänsklig intelligens”. Jag är ungefär lika säker på den saken, som jag berättade i del 1 av den här berättelsen, att den framstående vetenskapsmannen och världsledande immunologen Garry Nolan är säker på att vår planet har besökts av någon form av NHI.

I del 4 av Besök från rymden kommer ni att få träffa ett par ögonvittnen som gjort ufo-observationer, rapporterat in dessa till UFO Sverige, först fått en återkoppling därifrån, men sedan mötts av total tystnad då observationerna ifråga inte kunnat förklaras på någon naturlig väg, som att det varit thailändska rislyktor eller förbipasserande flygplan. Detta leder oss också in på frågan om hur det egentligen står till med den statistik som UFO Sverige för över alla observationer som rapporteras in. Är det så att den är manipulerad, och om så är fallet, vad är orsaken till detta?