Mor Ayahuasca – del 6

VI

När alla var samlade, vi tio som skulle resa och de fem guiderna, frågade den vithårige mannen om vi var redo, varpå alla nickade och han började hälla upp våra shots med MAO-hämmare. Efter att ha druckit dem och ha fått en varsin mandarinklyfta och pepparmint, för att bli av med den beska smaken, var det dags för oss att uttala våra intentioner. Vi fick gå fram till ljusaltaret i mitten av rummet i tur och ordning och symboliskt tända ett varsitt värmeljus för att manifestera våra intentioner. Själv sammanfattade jag mina tankar med orden:

”I want to find a new meaning in life”

Alltså inte att jag ville veta meningen med livet, utan att jag ville finna en ny mening i mitt liv.

Efter ett tag, antagligen ungefär 20 minuter, fick vi våra shots med DMT, samt mer mandarin och pepparmint. Även DMT:n hade en starkt besk smak. Jag upplevde den dock mer som konstig än äcklig.

Därefter sattes det på avslappnande musik, menad att vara sinnesförhöjande, på relativt hög volym. Vi hade i det förberedande samtalet fått veta att vi kunde följa med i musiken för att få kontakt med mor Ayahuasca, men att det brukade ta ett tag innan så skedde.

Själv satt jag förväntansfull med uppslagna ögon och iakttog alla runt omkring mig i rummet. Jag försökte känna efter, men när jag fortfarande inte kände något och det hade spelats fyra eller fem låtar frågade jag kvinnan med indiska drag om ytterligare en shot. Hon sa mjukt åt mig att lugna mig, att det kunde ta ett tag innan något hände, bad mig att försöka lägga mig ner och blunda. Jag gjorde det, tyckte mig se lite mönster framför mig, började kisa in i de kulörta lamporna som rörde sig i takt med musiken och nu nästan såg ut som ett ansikte, men jag var fortfarande mycket medveten om att det bara var lampor.

Till sist kom indiskan och frågade försiktigt om jag ville ha en ytterligare shot DMT och jag tackade ja. Jag märkte nu att hennes ansikte fått någon sorts pixlade konturer, som om det fanns ett tunt lager mellan oss eller de platser vi befann oss på. Jag fick ytterligare en shot, mandarin och pepparmint, men sket i äta dem efter att ha svept shoten, behöll dem i handen. Faktum var att jag började gilla smaken av DMT, den som alla brukar tycka är så vedervärdig.

Mönstret som låg över rummet och den vanliga verkligheten, en slags violett snirkligt rutmönster som rörde sig från vänster till höger, blev allt starkare och jag började känna mig lugn och avslappnad i hela kroppen. Samtidigt kände jag inom mig hur kvinnan till höger om mig mådde illa. Mycket riktigt tog hon snart fram hinken och började spy. Jag iakttog hur guiderna fortsatte gå runt och fylla på DMT till dem som ville ha mer. Nu började jag fantisera ihop att de kanske egentligen bara försökte droga ner människor, göra dem beroende av någon helt annan drog än vad de utgav sig för att ge oss.

Så mindes jag vad den vithårige ceremoniledaren sagt innan ceremonin började, att våra egon med största sannolikhet skulle göra allt försöka stoppa oss från att få kontakt med vårt undermedvetna via mor Ayahuasca. Så jag gjorde som jag blivit instruerad, försökte i tanken säga åt mitt ego att lämna mig ifred, att jag redan hade gjort mitt val. Jag fick ytterligare en shot DMT som jag girigt sög i mig varje droppe av. Jag ville verkligen nå hela vägen, finna regnbågen vid ayahuscavägens slut, men kände att jag fortfarande bara nått halvvägs. Ibland kom tankarna om att guiderna var illvilliga eller gjorde något skumt tillbaka. Då tillrättavisade jag åter till mitt ego, sa åt det att sluta gå in i rollen undersökande reporter och låta mig ha upplevelsen fullt ut.

Jag mådde inte illa, men började gäspa otroligt mycket fast jag inte kände mig det minsta trött. Någon av guiderna, antagligen den vithårige, hade sagt under genomgången innan vi påbörjade vår resa, att ayahuasca inte var som något annat. Det var ingen drog man tog för att få en simpel psykedelisk tripp, utan när vi väl druckit den skulle mor Ayahuasca ta oss, vare sig vi ville det eller inte, och på vilket sätt hon än fann passande. Gäspningarna var ett av alla sätt att göra sig av med själsliga slaggprodukter på, tänkte jag och började le inombords.

Jag tog en fjärde shot DMT som serverades mig samtidigt som jag förväntansfull och nyfiken kände att någonting definitivt var på väg att hända mentalt.

På Gonzo Gazette kommer vi att publicera en del av berättelsen varannan dag i 12 avsnitt, detta i skriven manusform. Egentligen är ”Mor Ayahuasca” dock tänkt och publicerad som en ljudbok på cirka 85 minuter, så om du vill höra hela berättelsen redan nu är det bara att gå in på Storytel och ladda ner den:

Mor Ayahuasca – Ljudbok – Ola Brising – ISBN 9789198804553 – Storytel

Om du som jag, är medveten om att det som presenteras för oss som kollektiv i offentliga sammanhang inte alltid har så mycket med sanningen att göra, skulle jag också vilja rekommendera dig att läsa min granskning av ufologin i Sverige, ”Besök från rymden”, som också finns tillgänglig här på Gonzo Gazette i underkategorin Gonzo Gazette granskar. Här är en länk till den första delen av den artikelserien:

Varför vågar ingen prata om ufon i Sverige? – GONZO GAZETTE