10 år efter dubbelmordet och den skräckinjagande mördarfesten, Vem är egentligen Tyler Hadley?

Ungdomarna festade loss som galna hemma hos 17-årige Tyler Hadley. Ingen visste att
hans föräldrar låg mördade i sitt sovrum.
Tyler Hadley, 27, är nog så långt man kan komma från stereotypen av en mördare. Hans 53-
åriga pappa Blake var ingenjör på ett kärnkraftsverk och 47-åriga mamman Mary-Jo en
empatisk lågstadielärare som alltid försökte se det bästa även i sina stökigaste elever.
Storebror Ryan hade nyligen flyttat hemifrån. Hadleys var idealbilden av en amerikansk
medelklassafamilj då helvetet brakade lös.
Den 16 juli 2011 mördade Tyler båda sina kärleksfulla föräldrar med en hammare. Men vad
drev honom till det?
Tyler var för tidigt född och tvingades ligga i kuvös efter förlossningen. Som barn var han
liten, klen och sjuklig, men också en typisk mammas pojke som ständigt hängde i hasorna på
sin omhändertagande mor. I tioårsåldern blev det ett problem. Folk tyckte det var konstigt att
han klängde så mycket på sin mamma. Men det bottnade i låg självkänsla, för Tyler hade trots
föräldrarnas kärlek extremt dåligt självförtroende och låg självkänsla.
Mamma Mary-Jo gav på läkares inrådan Tyler tillväxthormoner, såna vissa elitidrottare dopar
sig med, för att han skulle växa till sig och bli stor och stark. Exakt vilken psykologisk effekt
dessa hade på Tyler är oklart, men de riktiga problemen började då han i 12-årsåldern började
självmedicinera, först med alkohol, sen starka smärtstillande, efter ett tag även marijuana.
Hans föräldrar förstod inte vad deras älskade son höll på med. Då en granne sett honom röka
på i en park som fjortis vägrade hans mamma tro det var sant. Senare, efter att Tyler börjat
agera ut genom att slå sönder fönsterrutor, förstöra saker och blev hemkörd av polisen full,
var hon tvungen att inse att sonen hade problem.
Våren 2011 hade problemen eskalerat så till den grad att han anhölls för anläggande av
mordbrand. Detta efter att med några andra ungdomar ha dränkt in en soffa i bensin och eldat
upp den i en park i närheten av föräldrahemmet i den lilla trygga sovstaden Port Saint Lucie,
Florida.
Storebror Ryan hade flyttat hemifrån och Tyler var hatisk och aggressiv. Föräldrarna tog
tjuren vid hornen, tog ifrån honom mobilen, utfärdade utegångsförbud och bestämde sig för
att skicka honom på rehab för drogproblemen.
Kanske gjorde dessa plötsligt tydliga gränser att det slutligen brast för Tyler. För i
psykologsamtal innan rättegången mot honom har han berättat att hans hat mot föräldrarna
börjat i liten skala, bara någon tanke då och då när han var arg om att han önskade livet ur
dem.
Han sköt dock inte undan dessa tankar, utan närde dem, började snart tänka nästan varje dag
att han önskade dem döda. Borde han inte mörda dem? Med utegångsförbud och utan mobil
blev det som ett mantra, att mörda föräldrarna var den definitiva frigörelsen.

Den 15 juli tänkte han genomföra sina planer. Den natten stod Tyler med en häcksax vid deras
säng medan de sov, men han klarade inte av att göra det. Dagen därpå kom han på att en
morot skulle vara att ställa till med fest för att fira att han var fri efter att ha mördat dem, ge
begreppet “killer party” en ny bokstavlig betydelse.
Tyler började vid lunchtid den 16 juli skriva till vänner att han tänkte ha en stor fest via
Messenger. På eftermiddagen bildade han en Facebookgrupp och la ut en inbjudan som nådde
ett hundratal ungdomar i Port Saint Lucie. Inviten spreds som en löpeld på nätet, för
tonåringen försäkrade sina gäster om att han senare på kvällen skulle anordna årets high
school-fest. Dragplåstret var löftet om föräldrafritt.

Mitt i kaoset låg Tylers föräldrar döda.Han började må illa, frågade bestört varför?

De närmsta vännerna reagerade på detta. De visste att Tyler hade utegångsförbud som
konsekvens av sina tidigare handlingar. Men han försäkrade dem om att situationen hemma
var löst. Blake och Mary-Jo var i Georgia över helgen.
För att kunna utföra de bestialiska morden tryckte Tyler vid 17-tiden på eftermiddagen i sig
tre Ecstasy-tabletter. Därefter gick han ut i garaget, hämtade hammaren och smög upp bakom
sin mamma som satt vid datorn i föräldrarnas sovrum och skrev. Han stod där en halv minut,
tog mod till sig innan han började slå.
Han slog och högg sin mamma gång på gång i huvudet med hammaren, använde både den
trubbiga och den vassa sidan av den, men hon dog inte av det, utan vände sig om och frågade
snyftande:
– Varför Tyler, Varför?
Tyler svarade inte, fortsatte bara, bankade och högg hög som ett hus sin mamma, hon som
alltid stått honom så nära och varit hans trygghet, 37 gånger med hammaren. Hon var ännu ej
död då han slutat slå, utan försökte kräla mot dörren. Det är omöjligt att föreställa sig den
skräck, sorg och ångest Mary-Jo kände och genomlevde innan hon dog av skadorna.
Pappa Blake hörde oväsendet och kom in sovrummet. Han var stor och stark, 186 cm lång och
bastant, men stod som förstenad av den skräckinjagande scenen. När han väl vände sig om för
att fly var Tyler redan på honom med hammaren.
Även pappan lyckades under attacken fråga sin son varför han gjorde det. Tylers enda svar,
enligt vad han själv sa i rättegången, var:
– Vad fan inte för?
Efter 39 slag och hugg var pappan slutligen livlös och nu gjorde Tyler sitt bästa för att städa
undan blodet och förbereda kvällens fest. Han drog sin mammas kropp intill pappan, slängde
över handdukar för att dölja liken och sen tog han själv en dusch.
Framåt kvällen började tvåvåningsvillan fyllas med festsugna deltagare. De flesta av dem var
okända för Tyler som var på strålande humör och stortrivdes. Musiken pumpade. Det dracks,
röktes och dansades. Allt var tillåtet med ett undantag. Föräldrarnas rum på övervåningen fick
ej beträdas.
Det fria regelverket utnyttjades till max. Matbordet användes för öl-pingis, det kastades
flaskor hej vilt, spilldes ut drinkar och fimpar trampades in i de dyrbara mattorna.

– Men tänk om dina föräldrar kommer hem, frågade en tjej som anlänt i en av 14 bilar som nu
stod parkerade på tomten.
– Det gör de inte, svarade Tyler kort innan han lyfte glaset för att utbringa en skål.
Efter midnatt släpade Tyler med bästa vännen Michael ut ur huset för lite småprat. Oberörd,
utan att röra en min, sa han:
– Mike, jag har faktiskt dödat mina föräldrar.
Barndomsvännen som trodde det var ett dåligt skämt försökte skratta bort det.
– Jag menar allvar, envisades Tyler. Om du ser dig omkring finns det ganska många tecken på
att det är sant.
Intill dem stod familjens båda bilar parkerade på uppfarten.
– Där, varför skulle de stå kvar om de var bortresta?
Tyler ledde honom sedan upp till övervåningen och låste upp föräldrarnas sovrumsdörr.
– Gå in och titta, sa han med ett snett leende.
Det räckte med ett steg. Michael blev stående. Synen fick honom att dra efter andan. Stolar,
dukar och gardiner låg i en stor hög täckta av blod. Mitt i kaoset låg Tylers föräldrar döda.
Han började må illa, frågade bestört varför?
– Varför inte? svarade Tyler likgiltigt.
Trots det otäcka Michael just bevittnat valde han att stanna kvar ytterligare 45 minuter på
festen. Det var inte förrän klockan visade 02 denna natt som han kontaktade polisen direkt
efter att han lämnat partyt. Då hade han även tagit en avskeds-selfie med Tyler.
När polismännen anlände till villan var festen fortfarande igång. På väg till sovrummet möttes
de av trasiga möbler, krossat glas, en och en annan utslagen gäst. Men det var inget i
jämförelse med den syn som väntade på övervåningen.
Tyler greps omedelbart och fördes till häktet misstänkt för dubbelmord. Trots att han
omgående erkände saknades motiv och en förklaring till varför han kallblodigt slagit ihjäl sina
föräldrar och sedan anordnat en brakfest. Först under rättegången förklarade han:
– Jag vet att det är svårt att förstå varför jag gjorde som jag gjorde. Man kan inte ens försöka
ursäkta de fruktansvärda handlingar jag har begått. Men det går inte en enda dag utan att jag
tänker på mina föräldrar eller på min familj. Jag förväntar mig inte att de ska förlåta mig. Jag
vet att de aldrig kommer att göra det.
Trots det ångerfulla erkännandet såg domaren till att Tylers mördarfest också blev hans sista
“killer party” någonsin. I dag avtjänar han en dubbel livstidsdom för dubbelmordet.
Tyler verkar dock trivas i fängelset där han redan från början var något av en kändis. Han
verkar ha förlikat sig med, och låtit sig uppslukas helt av, sina onda sidor. För flera frigivna
fångar har vittnat om hur han gärna stolt skriver autografer på servetter åt andra interner,
signerar dem med orden: “Hammer time!” och glada smileys.

2018 hade Tyler chans att få sitt straff tidsbestämt eftersom lagarna i Florida ändrats under
tiden han suttit internerad och det numera inte går att döma minderåriga till livstid. Domstolen
fann dock inga som helst skäl till att ändra straffet utan fastslog istället att Tylers dubbla
livstid står kvar.
Det har gjorts ett antal dokumentärer och poddar om Tyler genom åren och så sent som 2019
blev han ännu lite mer känd efter att den alternativa artisten Skynd, som säger sig göra musik
i genren True Crime, gjorde en låt om hans brott som bär hans namn.