Först en liten röd prick, sen small det. 11 personer hamnade i Lasermannens sikte innan han greps under dramatiska omständigheter. John Ausonius var mörkt klädd. Han hade legat och väntat så länge bakom containern att han till och med somnat till en stund fast det var november och kyligt.

Strax före 18.00 fick han till sist syn på ett lämpligt offer, en man som gick mot den upplysta entrén på studenthemmet på Körsbärsvägen i Stockholm. John tvekade inte en sekund. Med snabba steg skyndade han fram till studenten Jimmy Rajnbar som just nått fram till huset, drog fram det avsågade geväret och sköt. Offret föll livlöst till marken.

Medan skottet ännu ekade mellan husväggarna vände sig John om och sprang. Inom några sekunder hade han försvunnit i det kompakta höstmörkret. Det var den åttonde november 1991, Lasermannen hade skjutit sitt femte offer och den här gången hade han till sist lyckats döda en annan människa. Redan före mordet på Körsbärsvägen i Stockholm rådde en spänd stämning i huvudstaden.

Sensommaren och hösten 1991 hade fem personer med utländsk bakgrund blivit skjutna av en gärningsman utrustad med gevär och lasersikte. Tidningarna fylldes av spekulationer och detaljerade redogörelser om gärningsmannens framfart. I media fick han namnet Lasermannen. Rädslan spred sig. Många med utländskt utseende aktade sig för att gå ut.
Polisen hade i stort sett inga spår. Ingen visste om eller när han skulle slå till igen. Det skulle senare visa sig att Lasermannen hade ett mål och syfte med sina handlingar, att han ville mörda för att visa sitt missnöje. Nu hade han slutfört vad han föresatt sig, men så gick några månader och plötsligt var lusten att döda tillbaka.

Den 22 januari 1992 sköt Lasermannen sitt sjätte offer, denna gång en student i Uppsala. Dagen därpå sköts ytterligare tre personer i Stockholm. Även nu drabbades människor med utländskt utseende, men den här gången begick han ett misstag. För att ta sig runt i Uppsala och Stockholm hade John hyrt en bil, en vit Nissan Micra, och flera vittnen hade sett bilen i anknytning till attentaten.

Polisutredningen, vid det här laget den näst största någonsin i Sverige efter Palmeutredningen, hade plötsligt ett spår. Utredarna plockade fram listor på samtliga bilar av rätt färg och modell i Stockholmsområdet och kollade upp ägarna. Efter några veckors monotont utredningsarbete, då Lasermannen hunnit slå till ytterligare två gånger, hittade man något intressant. En 38-åring vid namn John Ausonius hade hyrt en vit Nissan Micra strax före mordförsöket i Uppsala och lämnat tillbaka den strax efter attentaten i Stockholm.

Ausonius var känd av polisen sedan tidigare, hade suttit i fängelse för misshandel, hatade invandrare och hade ett stort vapenintresse. Han hade till och med förekommit i Palmeutredningen. När det framkom att John färgat sitt svarta hår rött stärktes misstankarna ytterligare. Det var samma hårfärg som gärningsmannen enligt vittnesmålen.

”Ausonius brottslighet är av en art och en omfattning som är unik i svensk kriminalhistoria. Brotten vittnar om en total avsaknad av grundläggande mänskliga känslor av respekt, hänsyn och empati”

Det fanns bara ett problem. Ausonius var försvunnen, som uppslukad av jorden. Hur intensivt polisen än spanade fick de inte upp minsta spår efter honom. Förklaringen var att John befann sig 1 500 mil bort, på jaktresa i Sydafrika. Han hade sett på “Efterlyst” att polisen kopplat bilen till Lasermannen och kände att det var säkrast att lämna landet i ett par månader. John återvände inte förrän i maj då han antog att den värsta stormen hade bedarrat. Det hade den inte. Polisen visste inte var Ausonius bodde, men kände till att han brukade hyra filmer på videobutiken Guldrullen i centrala Stockholm. det var också där han till sist dök upp framför ögonen på polisens spanare den 11 juni 1992.

Polisens taktik var att inte ge sig till känna utan att skugga John i hopp om att han skulle avslöja sig. De följde efter till hans lägenhet och väntade utanför hela natten. Något som skulle få osannolikt resultat. För dagen därpå följde spanarna efter Ausonius när han tog en cykeltur i centrala Stockholm, såg hur han stannade i en port på Södermalm och bytte kläder för att sedan gå in på Handelsbankens kontor på Hornsgatan där han drog en rånarluva över huvudet, tog fram en revolver och rånade banken. Då John kom ut från banken möttes han av beväpnad polis som skrek åt honom att stanna, men han hade inga planer på att ge sig utan sköt två skott mot poliserna, hoppade på sin cykel och flydde. Polisen tog upp jakten. Han kom inte långt, greps några kvarter därifrån och kunde föras till häktet.

Det dramatiska gripandet bekräftade vad polisen hade misstänkt, att Ausonius inte bara var Lasermannen utan också identisk med den så kallade Cykelrånaren som under ett par års tid hade rånat 18 banker i Stockholm och kommit över miljontals kronor i kontanter. Pengarna hade John använt till lyxkonsumtion och till att finansiera sitt spelmissbruk. Poliserna fann bland annat, i den lägenhet han hyrde i andra hand på Ynglingagatan i Stockholm, anteckningsböcker med namn på kända vapenhandlare där Ausonius köpt sina vapen, ett gevär och en revolver, som använts vid attentaten.
– Vi fann fullt av material som styrkte hans inblandning i skjutningarna, berättade kriminalkommissarie Eiler Augustsson, drivande i att ta fram en gärningsmansprofilering av Lasermannen, i efterhand för SVT.

John Ausonius nekade till alla anklagelser under samtliga förhör och efterföljande rättegång. Utan minsta antydan till känsloyttring avfärdade han åklagarens alla åtalspunkter. Enda gången han blev känslosam var när han berättade om sin pistol, då han fick ”värme i rösten” som det står i tingsrättens dom. Bilden av mannen bakom mördaren växte fram. John hade en tuff barndom med en frånvarande pappa och en sträng mamma. Hans föräldrar var invandrare från Tyskland respektive Schweiz och John blev i skolan mobbad på grund av sitt mörka hår och sydländska utseende. Efter domen blev han även diagnostiserad med autism.

Trots Ausonius nekande tvekade aldrig rättens ledamöter över den fällande domen. Bevisen var många och starka. Man hade även lyckats hitta en revolver Lasermannen använt vid flera attentat. Han hade redan hösten 1991 slängt vapnet i vattnet mellan Lidingö och Ropsten, utanför Stockholm, men en fritidsfiskare hade fått den på kroken och lämnat den till närmaste polisstation.

Vapnet kunde kopplas till John och blev en viktig del i åklagarens beviskedja. Tingsrätten sammanfattade fallet Lasermannen i sin dom:
”Ausonius brottslighet är av en art och en omfattning som är unik i svensk kriminalhistoria. Brotten vittnar om en total avsaknad av grundläggande mänskliga känslor av respekt, hänsyn och empati”. Lasermannens attentat hängde samman med att främlingsfientligheten under de åren fått ett uppsving, nynazistiska organisationer brände flyktingboenden och marscherade på Stockholms gator. John själv sa att han tog intryck av partiet Ny Demokrati.

John Ausonius – Lasermannen och Cykelrånaren – dömdes till livstid fängelse.

Han har flera gånger genom åren försökt få sitt straff tidsbegränsat utan att få något gehör för det. Han satt fram till 2017 på Österåkersanstalten varifrån han då utlämnades till Tyskland misstänkt för mordet på den 68-åriga judiska förintelseöverlevaren Blanka Zmigrod 1992. Ausonius medgav under den tyska rättegången att han bråkat med kvinnan, men förnekade mordet. På brottsplatsen hittades dock ammunition av en sort som är förbjuden i Tyskland men som användes vid hans attentat i Sverige. Dessutom sköt mördaren sitt offer på nära håll och försvann på cykel, precis som John gjort vid de svenska attackerna.

I februari 2018 dömdes han som skyldig till det 26 år gamla mordet och 2019 återlämnades han till Sverige för att fortsätta avtjäna sitt livstidsstraff här. Det har nu gått 30 år sedan Lasermannnen satte skräck i människor i Stockholm med sitt röda lasersikte. Antagligen kommer han fortsätta sitt bakom lås och bom, om inte hela, så större delen av sitt resterande liv.