Jag har ett kontrakt med gud så jag gör som jag vill – Eskilstuna i Kents fotspår

Är jag en Astronaut?

Det är med en kostym som skaver med jaget i centrum, som jag känner mig oduschad och är osäker på dagarna medan jag rullar in i Eskilstuna. Detta Eskilstuna, denna gamla arbetarstad där alla invånare, generation efter generation, byggt för att just kommande generation ska få allt det där de själva aldrig fick. Men de som faktiskt också får allt deras föräldrar aldrig fick, de vill bara lämna staden eller har redan gjort det.

Jag vandrar upp till startpunkten för Kentpromenaden (läs mer om app och själva promenaden längre ner) som är Centralstationen i Eskilstuna. Med huvudingången i ryggen och blicken fäst Drottninggatan ner, hör jag bara de första sekunderna innan jag avbryts av röster från den lokala mindre legala handeln av receptbelagda medikamenter, de som förr kategoriserades som socialgrupp 3.

De som avbryter min ljudupplevelse är också utan tvivel utan arbete, för på arbetarnas julafton, som uppstår den 25:e varje månad, handlar deras diskussion om huruvida det kan vara möjligt att tömma en konto på 355 kronor till fullo genom en bankomat, eller inte.

Vi kan slåss om en plats längst fram

Själva resan börjar, som alla bra berättelser, från begynnelsen. Den börjar med hur bandet startades, deras första stapplande steg under gymnasietiden, hur de fick en grogrund att stå på, hur banden mellan bandmedlemmarna såg ut och hur de de facto möttes.

Resan, läs promenaden, är en skön blandning av hur det nybildade rockbandet kämpar med att få spelningar, få sina demos spelade samt alla bandnamnsbyten. Många kul demoinspelningar spelas upp och arkiverade bilder visas upp. Det är gamla bilder från både spelningar, på artefakter och kryckor, gamla nattklubbar och barer som idag är både butiker, restauranger och kommunala verksamheter.

Mary Shelleys dröm, syr en sick-sacksöm

Jag påminns om ett svunnet Sverige, ett där människor såg upp till dem som kunde något. I dagens Sverige är vår idoldrykan för genier som Einstein utbytt till en dyrkan av typer som Jan Emanuel, såna som lyckas lura till sig pengar på smarta sätt utan att behöva anstränga sig så mycket. Numera kanske drömmen är att alla barn ska få en chans till att gå i elitskola i fotboll från 6 års ålder, medan de flesta former av kommunalt ägd kultur är nedlagda. Det är känslan man får när man går längs gatorna i citykärnan av Eskilstuna med Kent lurarna. Det enda som verkar stå kvar är Ming Palace.

Det är klart att allt utvecklas, men det ligger ett skimmer och en doft av dödsdömdhet över Eskilstuna. För om det var illa när Kents texter skrevs, har det knappast blivit bättre.

Eller det kanske det har, om innevånarna vill ha en halvdöd innerstad, med ett torg som kämpar för att hålla kvar folk med så kallade aktiviteter, tingeltangel och torghandel bestående av två handlare.

Du var så oprofessionell & det lämnar alltid spår

Det är mycket historia man får till sig genom denna Kentpromenad. Det är mycket Jones & giftet, Havsänglar och många kul anekdoter kring det. Historier bakom namnen, låtar, hur medlemmar kom till eller lämnade. Det är klart värt de 5-6000 stegen, de cirka 60-80 minuterna. Jag tror faktiskt, att även för någon som inte bryr sig ett skit om Kent, Jocke Berg, Martin Sköld eller Eskilstuna för den delen, så kan det vara värt det. För det är så mycket mer bakom det som sägs på ljudinspelningen. Jag skulle vilja påstå att det är som ett sorts lyckat sommarprat där du dessutom får följa med i realtid.

La Belle Epoque

Jag sitter här nu och summerar mina intryck av en Kentpromenad i Eskilstuna, på en engelsk pub, riktigt trevlig och jag kan varmt rekommendera The Royal Oak. Samtidigt görs det upp om köttsliga affärer bakom ryggen på mig. Det är då jag börjar nynna på:

Du sa rädslan den går över
Men den där oron stannar kvar
Den gör mig tveksam när du behöver
Snabba avslut, snabba svar

Och visst det är något med det där, nu när vi i Sverige lagt ner all kultur, dragit ner på kommunala musikskolor och utbildningcentrum för de som vill lära sig något på fritiden eller kvällstid.

Vi har politiker som skjuter från höften med citat, snabba avslut, snabba svar, men lägger ner fungerande verksamheter och delar ut 100-lappar i skatteåterbäring istället för att lägga fram ens en 5-årsplan på hur vi skall kunna förändra något till det bättre. Det gör mig tveksam och rädslan går inte över.

Där där och då blir den slutgiltiga frågan: Kommer mina barnbarn någonsin att få höra ett nytt Kent, se teater på Dramaten eller se albansk film? Eller kommer de för evigt att få brinna i ett kulturellt limbo a la Benjamin Ingrosso och Allsång på Skansen, alltid producerat med mjuka kanter, likt ett raster i en sedvanlig Kanal 5-produktion?

Nedan finns all information om Kentpromenaden och appen ifråga!

När Kentpromenaden drar igång är det Jocke Bergs och i huvudsak Martin Skölds röst du hör i lurarna. Personliga platser, lite kul anekdoter men framförallt tidskänslan, personligheten i resan, gör den minnesvärd. Rekommenderas! Nedan kan ni läsa Kent-appens egna beskrivning:

”Välkomna till Kentpromenaden – ett tidsfördriv att dö för. Här berättas historien om Sveriges största rockband, Kent. Under denna ljudpromenad tar vi med er på en resa genom tiden, via de platser där allting började. Ni kommer att passera avgörande och viktiga hållplatser i Eskilstuna, som har format bandet och dess medlemmar – både musikaliskt och som människor.

I denna audiovisuella upplevelse får ni möta ett annorlunda Eskilstuna jämfört med hur det ser ut idag. Med en GPS-baserad app guidas ni genom Eskilstunas gator och torg, som agerar spelplats för berättelsen. Ljudpromenaden bjuder på roliga och aldrig tidigare berättade anekdoter, samt demoinspelningar från garderobernas mörkaste hörn.”