Mor Ayahuasca – del 12

XII

Lördag förmiddag gick jag för att äta brunch på ett ställe vid namn Buur Deli, vilket jag googlat mig fram till skulle vara bra. Det var inget lätt val, men till sist bestämde jag mig för att skita i den vegetariska kosten för första gången på sex dagar. Jag beställde istället in ägg benedictine med pastrami.

När maten väl kom ut, efter vad som kändes som en mindre evighet, levererade servitrisen istället ett stort lass amerikanska pannkakor med choklad och banan. Jag påpekade att det nog blivit fel, Hon ursäktade sig, varpå jag fick vänta ytterligare 20 minuter på mina ägg benedictine med pastrami. Jag tänkte inte mer på det.

Därefter S Bahn tillbaka till Köln där jag satt och skrev stora delar av den här texten på ett fik för digitala nomader, drack kaffe och Matcha-té. Då eftermiddagen led mot sitt slut bestämde jag mig för att ta en promenad genom stan och titta in på cocktailbaren Seiberts, vilken sägs vara bra. Varför inte unna mig en riktigt god cocktail innan flyget hem? Det hade jag väl ändå gjort mig förtjänt av?

Men på Seiberts var det märkligt nog kö trots att klockan bara var 18.00. Jag fick stå och vänta i tio minuter och konversera den vänlige dörrvakten, innan jag till sist kom in och fick ett litet bord på innergården.

Därefter glömde servitrisen bort min beställning. Jag fick vänta över 25 minuter på min whiskycocktail, vilken för övrigt var utsökt. Dags att kolla när tågen till flygplatsen gick. Det jag egentligen borde ta hade ställts, så jag var tvungen att åka en halvtimme tidigare än planerat. Inga mer drinkar för min del med andra ord. Istället spatserade jag bort mot tågstationen.

På kartan i telefonen såg jag nu att det fanns en kulturbar strax intill Hauptbanhof som verkade cool. Den skulle öppna vid åtta och min S Bahn gick vid tio i nio, så varför inte ytterligare en öl eller drink på vägen? Då jag väl kom till baren ifråga vid fem över åtta stod dock ett anslag på dörren. Just denna lördagskväll öppnade de inte förrän vid nio.

Istället blev det en macka med friterad fisk och ytterligare en med friterad kyckling på tågstationen. Sedan kändes det som att det var skitsamma om jag åt mer kött. Jag hade drygt 20 minuter på mig innan tåget gick, så jag slank in på Mc Donalds för att ta en dubbel cheeseburgare med chili.

Jag fick vänta, och vänta, och vänta. Massvis med beställningar som gjorts efter min lämnades ut. När jag något stressad frågade vad som hänt ursäktade sig bara kassörskan med att det tog den tid det tog och en axelryckning. Till sist var jag tvungen att springa därifrån utan mat för att hinna med tåget.

Ett mönster började utkristalliseras, om än inte ett violett sådant. Var det mor Ayahuasca som sa till mig att jag skulle skärpa mig och leva sundare, att det var en av lärdomarna jag faktiskt borde ta till mig från den mentala resan två kvällar tidigare? Jag vet inte säkert, men lustigt nog var det även stängt på taxfreebutiken på flygplatsen där jag tänkt köpa med vin hem. Om universum försökte skicka mig ett budskap lät det ungefär så här:

”Skärp dig Ola! Ge fan i att äta en massa onyttig skitmat och att bli packad var och varannan dag!”

Självfallet är det inget jag behöver lyssna till om jag inte vill, men för min egen skull inbillar jag mig att det är bäst att jag gör det. Om inte kommer mitt nästa möte med mor Ayahuasca antagligen bli betydligt otrevligare än den fantastiska första resa jag fick.

För jag kommer att göra fler resor. Det finns så många frågor jag vill ha svar på, så mycket jag är nyfiken på att lära mig, både om mig själv och andra dimensioner av vår värld. Jag kommer utan tvekan låta mor Ayahuasca ta mig och kasta runt mig som sin lilla bitch ännu en gång. Om sanningen ska fram så längtar jag redan efter det med spänd förväntan.

Detta var slutet på denna resedagbok. De tidigare 11 delarna har publicerats varannan dag de senaste tre veckorna och går lätt att hitta i vårt arkiv. Egentligen är ”Mor Ayahuasca” dock tänkt och publicerad som en ljudbok på cirka 85 minuter, så om du istället vill luta dig tillbaka och lyssna på hela berättelsen så är det bara att gå in på Storytel och ladda ner den:

Mor Ayahuasca – Ljudbok – Ola Brising – ISBN 9789198804553 – Storytel

Om du som jag, är medveten om att det som presenteras för oss som kollektiv i offentliga sammanhang inte alltid har så mycket med sanningen att göra, skulle jag också vilja rekommendera dig att läsa min granskning av ufologin i Sverige, ”Besök från rymden”, som också finns tillgänglig här på Gonzo Gazette i underkategorin Gonzo Gazette granskar. Här är en länk till den första delen av den artikelserien och i slutet av den artikeln finns länkar vidare till de andra artiklarna i serien:

Varför vågar ingen prata om ufon i Sverige? – GONZO GAZETTE